Floskelvarning

Eller när arbetsledaren påstår att i rådande marknadsläge tar vi sikte på att humankapitalet kan hanteras i proaktiv anda. Ja, då vet vi att de snackar bullshit. Och har de inte själva använt en floskelgenerator kanske du sitter på åhörarplats och spelar bullshitbingo.

Leken beskrivs i boken och går till så att åhörarna ritar en kvadrat med 25 rutor och skriver in de ord de förväntar sig att höra. Så snart någon lyckas pricka av fem i rad blir det bingo. Ord som tydlig, leverera, ta höjd och maggropskänsla är givna.

Författaren som beskriver detta är Lars Melin, docent i nordiska språk. Han har tidigare skrivit om retorik samt vett och etikett i språket. Nu har han vänt sin blick mot Norrmalmstorg och presenterar i en elegant förpackad bok konsten att uttrycka sig på vår nya riksdialekt.

Det är ingen ointressant dialekt han beskriver. I en tid då Dagens industri är Sveriges sjunde största dagstidning, och ingen svensk tilllåts lägga sig utan att genom nyheterna fått höra hur räntan, euron, dollarn, kronan och Stockholmsbörsen har förändrats under dagen är en beskrivning av ekonomisvenskan högaktuell. Norrmalmstorgsdialekten har spridit sig och hörs numera över hela landet. Eller reagerar du längre när du hör landstingsrådet tala om avtagande normalisering eller brandchefen tala om tilltagande stabilisering? Lars Melin undrar om inte dialekten rent av håller på att bli vårt nya riksspråk.

Som så ofta när Lars Melin skriver är det lätt och rappt. Men budskapet har också ett oväntat djup. Den stora behållningen är nämligen bokens klarsynta och avväpnande bild av ekonomismen. Bakom genomgången av vd-texter från årsberättelser, modeordens livscykler, visitkort och logotyper framträder en kritisk bild av hur ekonomismens floskler genomsyrar allt. De bildas vid sammanträdesbordet och sprids sedan via KKK-sektorn: kurser, konferenser och konsulter. Sedan – när alla använder dem – tappar de värde. För den som ska använda orden framgångsrikt gäller det att satsa på orden i uppåtgående och hoppa av nära toppen, precis som med värdepapper.

Boken ger mersmak. Kan vi hoppas på att vetenskapsspråket får en liknande genomlysning? Ett smakprov ger i alla fall bokens floskelgenerator när den säger: Enligt Wittgenstein kan möjligen teorin med nödvändiga reservationer få en teorikoherent strukturbas med ett reduktionistiskt synsätt.