De nya utvandrarna

Sedan 1945 har 1 400 000 personer flyttat från Sverige. Av dessa var 500 000 svenska medborgare. Samtidigt har invandringen ökat snabbt, men nästan hälften av efterkrigstidens invandrare har lämnat Sverige – för att flytta tillbaka till sitt ursprungsland eller till ett tredje land.

Så ser migrationen ut nuförtiden. Gamla tiders folkvandringar och 1800-talets utvandring, då var femte svensk ryckte upp rötterna för att plantera om dem för gott, har avlösts av alltmer tillfälliga förflyttningar. Många bor utomlands ett eller ett par år av karriärskäl, andra träffar kärleken utomlands och flyttar dit – och kanske hem igen när det tar slut.

Drygt 30 000 personer utvandrar från Sverige varje år, vilket motsvarar en tredjedels procent av befolkningen. Omkring två tredjedelar av dessa återvänder, och den andelen är avsevärt större om båda föräldrarna är födda i Sverige. Nästan 300 000 svenskar är i dag bosatta utomlands, mer eller mindre tillfälligt. Den största gruppen, omkring 50 000 personer, bor i USA. Tvärtemot vad man kan tro är mycket få av dem över 60 år gamla.

Återinvandring vanlig

Utvandringen har ökat långsamt under efterkrigstiden men haft två toppar: tidigt 1970-tal och sent 1990-tal. På 1970-talet återvände många finländare till Finland, som då hade högkonjunktur. Den ökade utvandringen under 1990-talet berodde på dålig arbetsmarknad i Sverige, globaliseringen och inträdet i EU år 1995. Allteftersom arbetsmarknaden förbättrades vände kurvan.

Att utvandra definieras som att flytta utomlands med avsikten att stanna borta längre än ett år. Då folkbokförs man inte i Sverige. Undantag görs för dem som arbetar utomlands som anställda av svenska staten och för dem som har uppdrag i Europaparlamentet.

Vilka är det då som utvandrar nuförtiden? Det är framför allt yngre människor som är i åldern 20 till 40 år. Männen är något fler än kvinnorna. Det gällde för Amerikafararna på 1800-talet och det gäller än i dag. De senaste trettio åren har kvinnorna dock ökat sin andel och utgör nu nära hälften. Kvinnorna är dessutom yngre än männen och dominerar i åldrarna 17-30 år. Utvandringen kan fylla en annan funktion för kvinnorna än för männen. De ungefär 500 barnflickor som varje år arbetar utomlands och senare återvänder till Sverige är ett tydligt exempel.

Återinvandringens del av folkförflyttningarna har som sagt ökat. Så gott som alla svenskar som flyttar till något land i Asien flyttar hem igen efter ett några år, visar Statistiska centralbyråns just utgivna rapport Efterkrigstidens invandring och utvandring. Av dem som emigrerar till något nordiskt grannland bor däremot nästan hälften kvar efter två år. Förutom den geografiska och kulturella närheten påverkas migrationerna mellan de nordiska länderna av att den har varit helt fri sedan 1950-talet, vilket gynnat förflyttningar fram och åter.

I dag är det därför svårt att dra en tydlig gräns mellan tillfällig och bestående flytt. Många utvandrare är invandrare som flyttar tillbaka. Men siffrorna visar att ju längre tid en utlandsfödd person har bott i Sverige, desto mindre är sannolikheten att han eller hon utvandrar på nytt.

Utvandring gynnar karriären

Medan invandrare som utvandrar alltså flyttar till länder som Bosnien-Hercegovina och Iran, flyttar svenska medborgare helst till USA, Spanien, Norge och Storbritannien.

På 1970- och 80-talen var de svenska medborgarna färre än en tredjedel av utvandrarna. Men på 1990-talet ökade de till mer än hälften, vilket har hållit i sig in på 2000-talet. Dessutom ökade andelen svenska medborgare bland dem som invandrade till Sverige. Detta illustrerar hur tillfällig flytten ofta är, inte minst bland unga och välutbildade: utvandring har alltså blivit en klassfråga och kanske en statusmarkör. För hundra år sedan var det annorlunda, och många européer flydde då fattigdom och till och med förtryck. Nu flyttar de välutbildade emigranterna ofta tillbaka med nya erfarenheter, kontakter och kunskaper i bagaget. Utvandring har efter hemkomsten som regel visat sig gynna yrkeskarriären.

Somliga anser att det är negativt att välutbildade lämnar landet eftersom några inte kommer tillbaka – att Sverige drabbas av brain drain. Men samtidigt finns brain gain i form av välutbildade invandrare. Problemet är kanske inte att en alltför stor grupp av välutbildade lämnar Sverige, utan snarare att vi inte tar till vara dugligheten hos de invandrare som kommer hit. Man kan här tala om brain waste, förspilld kompetens.

Några utvandrande grupper har lyfts fram som särskilt värdefulla, exempelvis personer med forskarutbildning, läkare, sjuksköterskor, tandläkare, civilingenjörer och civilekonomer. Bland forskare och civilekonomer har antalet utvandrare ökat de senaste tio åren. Sjuksköterskorna och läkarna uppvisar motsatt utveckling.

Bland återvandrarna ligger sjuksköterskorna allra högst. Detta gäller såväl svenskfödda som dem som är födda utomlands. I gruppen forskarutbildade har en stor andel av de utvandrare som är födda i Sverige återvänt. De som inte är födda i Sverige kommer inte tillbaka i samma utsträckning. Förklaringen är förstås att dessa personer en gång kom till Sverige för att utbilda sig, inte för att bosätta sig.

Till vilka länder flyttar då de högutbildade? För forskare och civilingenjörer är USA ett stort inflyttningsland. Många sjuksköterskor och läkare väljer Norge. Storbritannien är det land som får ta emot den största andelen av svenska tandläkare och civilekonomer, eftersom arbetsmarknaden är så god för dessa yrkesgrupper där.

Unga mer flyttbenägna

Unga människor har i alla tider betraktats som mer flyttbenägna än äldre. Dagens unga är beresta och har också genom medierna kunnat möta omvärlden på hemmaplan. Att Sverige i dag har en befolkning som till stor del själv har erfarenheter av internationell migration har också bidragit till detta möte.

Många unga i dag kan tänka sig att bo utomlands under kortare eller längre tid, enligt undersökningar. En del, främst de med utländsk bakgrund, kan också tänka sig att göra det permanent.