Katastrofår för storkar i Europa
Varken den ”vilde i Viby” eller ”496”, som häckade vid Lövestad, återvände i år efter flytten söderut. De båda svenska vilda storkarna är borta, och det speglar den katastrof som storkbeståndet i Östeuropa verkar ha drabbats av.
Av Polens 100 000 storkar har bara en tredjedel återvänt efter vintern, och många kom tillbaka flera veckor för sent, i början av maj. Det innebär att de riskerar att inte hinna föda upp ungar som kan vinterflytta i mitten av augusti. Storkungarna ger sig i väg först, före föräldrarna. Fåglarna verkar ha förstått det, för många slänger ut äggen från sina bon. Vad har hänt?
– Det kan ha varit kallt och stormigt under de vårveckor då storkarna varit på väg från Afrika över Turkiet mot Östeuropa, säger Ola Olsson, forskare vid Lunds universitet och ledare för storkprojektet i Sverige.
Men enbart dåligt väder kan knappast förklara ett så stort bortfall i Östeuropa som i år. Eventuellt ligger förhållanden i östra och södra Afrika bakom. Torka och bekämpningsmedel mot flygande gräshoppor är troliga orsaker.
– Gräshopporna är vanligen en tillgång för storkarna. Men när man numera bekämpar dem effektivare förgiftas även storkarna, berättar Ola Olsson. Fast än så länge tror jag att det är mest spekulationer att det handlar om förgiftning.
Katastrofen är inte lika kännbar i Sverige, där de flesta storkarna bor i hägn och stannar hemma över vintern. Storkprojektet startade 1979 med algeriska storkar som inte är så benägna att flytta söderut. Men förra året importerade man 40 polska storkar. De liknar genetiskt sett det bestånd av storkar som en gång levde i Skåne, och forskarna hoppas nu att avkomman kommer att förvildas och klara sig helt utan människans hjälp. Då kommer de också att flytta mer i framtiden.
