Internationella samfundet vänder Sudan ryggen

Det pågående våldet i Sudan beror delvis på att det internationella samfundet inte satte mer press och ställde krav på de sudanesiska generalerna efter statskuppen i oktober 2021. Det säger forskaren Josepha Wessels vid Malmö universitet, som länge följt utvecklingen i landet.

Publicerad

En förstörd bil och raserade byggnader vid en marknad i Khartoum efter sammandrabbningar mellan de paramilitära i Karthoum Rapid Support Forces och armén, 27 april 2023.
Bild: Mohamed Nureldin Abdallah/Reuters/TT

Vad beror de pågående striderna i Sudan på?

– Efter revolutionen 2019 fanns en process där landets samlade fackföreningar genom paraplyorganisationen Sudanese Professional Association, och civilsamhälleskoalitionen Forces for Freedom and Change med stöd av det internationella samfundet och FN-missionen UNITAMS, arbetade för en övergång från militärstyre till en civil regering.

– Samtidigt var armégeneralen Abdel Fattah al-Burhan och ledaren för den paramilitära gruppen Rapid Security Forces, general Hemedti, en del av fredsprocessen, och de var egentligen aldrig intresserade av att lämna ifrån sig makten, säger Josepha Wessels, docent i media- och kommunikation vid Malmö universitet.

Den sudanesiska revolutionen inleddes i december 2018 med civila gatuprotester och demonstrationer mot den dåvarande diktatorn Omar al-Bashir. I april 2019 tvingades han efter 30 år lämna makten, och under ett par månader, juni–augusti, tog ett militärt övergångsstyre över.

Båda sidor kopplade till diktatorn

Ledarna för övergångsstyret var generalerna Abdel Fattah al-Burhan, dåvarande stabschef i armén, och Mohamed Hamdan Dagalo (även kallad Hemedti), ledare för RSF. Båda med stark koppling till diktatorn al-Bashir, framför allt från kriget i Darfur (2003–2020) där al-Burhan tjänstgjort för armén och Hemedti som chef för den av regimen uppbackade milisen Janjaweed, som senare blev RSF.

Om Josepha Wessels

Josepha Wessels är forskare i media och kommunikation vid Malmö universitet och tidigare dokumentärfilmare, som bland annat jobbat med BBC Earth Report. Hon har följt utvecklingen i Sudan sedan 1995 och är för tillfället involverad i två forskningsprojekt i landet: ett om motståndskraft mot klimatförändringar och ett om graffiti som revolutionär kraft.

I augusti 2019 tillsattes en civil övergångsregering med stöd av de två generalerna. Två år senare, i oktober 2021 störtade al-Burhan och Hemedti den civila regeringen och tog makten i en kupp.

– De har både starka ekonomiska intressen, bland annat i guldutvinning, som de var rädda att förlora. De var också rädda för att ett civilt styre skulle ställa dem inför rätta för folkmord i Darfur, säger Josepha Wessels.

Josepha Wessels, andra från vänster, tillsammans med kollegorna Yassir Abdallah, Sumaya Zaki el Deen och Hisham Bilal, alla från Khartoum Universitet.
Bild: Hisham Bilal

Strid om guldutvinning

Enligt Josepha Wessels varnade många under perioden efter revolutionen för att låta de militära ledarna vara en del av övergångsstyret. Därför kom inte heller militärkuppen i oktober 2021 som en överraskning. Det som förvånade var i stället det internationella samfundets flathet mot kuppmakarna. 

Med stöd av FN kunde i januari 2022 ändå förhandling mellan militärstyret och de civila rörelserna inledas. Drygt ett år senare, i december, skrev ett 40-tal representanter för olika militära och civila aktörer under ett avtal med löfte om en övergångsregering och att återuppta fredsprocessen från revolutionen 2019. 

Decemberavtalet lugnade läget – tillfälligt

Decemberavtalet fick också ganska omedelbar effekt. Året efter kuppen 2021 hade landet skakats av många demonstrationer och ytterligare militärt våld, men i och med det nya avtalet minskade antalet demonstrationer och ingripanden av säkerhetsstyrkor kraftigt under perioden januari–mars 2023, enligt den amerikanska organisationen Armed Conflict Location & Event Data Project

– Som en del av avtalet skulle RSF:s militära styrkor integreras i armén, men här kunde man inte komma överens. Hemedti vill inte förlora den makt han har med en egen armé och har velat se en integreringsperiod på tio år.

I början av april ökade antalet demonstrationer igen. Samtidigt noterade den sudanesiska armén den 13 april att RSF utan förklaring börjat förflytta sina styrkor till viktig infrastruktur, regeringsbyggnader och myndigheter i Khartoum. 

Den 15 april förklarade RSF att man tagit kontroll den internationella flygplatsen och presidentpalatset. Inom loppet av ett par timmar skedde väpnade konfrontationer med tung beskjutning mellan armén och RSF på flera platser i landet. 

– Det jag hör från Khartoum är att det som händer beror på att det internationella samfundet låtit det hända. Man har inte varit tillräckligt tuffa mot al-Burhan och Hemedti, och det gäller inte bara västländerna, utan även Ryssland och de arabstater som har ekonomiska intressen i Sudan. De civila rörelser som efter revolutionen hade det internationella samfundets stöd ser nu att de inte har något stöd alls.

Vad händer nu?

– Det är eldupphör, men det sker ändå skottlossning. Jag kan höra det när jag ringer bekanta. FN:s säkerhetsråd diskuterar vad man ska göra. De har möjlighet att skicka fredsbevarande trupper, men jag tror inte det kommer ske tyvärr. Samtidigt har många länder evakuerat sin ambassadpersonal och sudaneserna känner att de är helt utelämnade. Många är rädda och gömmer sig i sina hus. Så fort eldupphöret tar slut är risken stor att soldater börjar attackera folk i deras hem.

Strider trots vapenvila

Med hjälp av USA och Saudiarabien kom armén och RSF den 24 april överens om en 72 timmar lång vapenvila. Under kvällen den 27 april förlängdes eldupphöret med ytterligare 72 timmar, men på flera platser pågår ändå strider.

Hur ska man få slut på det här?

– Jag tror man behöver involvera arabstaterna som genom starka ekonomiska incitament kan pressa generalerna till förhandling. 

Bland befolkningen i gemen handlar mycket nu om att överleva. På sociala medier blommar solidariteten människor emellan – man berättar var det finns vatten och mat, vart ska man gå om man vill undvika militären och ger tips och råd till dem som vill fly. 

– Men det är också hos de här människorna, i civilsamhället som det finns kompetens att bilda en civil regering och få fred. De måste involveras i processen. 

Enligt brittiska BBC har hittills 512 människor dödats och 4 200 skadats, men mörkertalet är stort. 

F&F i din mejlbox!

Håll dig uppdaterad med F&F:s nyhetsbrev!

Beställ nyhetsbrev

Prenumerera på Forskning & Framsteg!

10 nummer om året och dagliga nyheter på webben med vetenskapligt grundad kunskap.

Beställ idag
Publicerad

Samhälle & kultur

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor