Boken om aids

I den andan skapades skrönor om hur den trevliga killen/tjejen från krogen på morgonkulan klottrar hälsningen ”välkommen till aids-klubben” på badrumsspegeln. För mig var det mycket intressant att läsa läkaren och forskaren Lars Olof Kallings initierade bok.

Han berättar historien om hur de första, underliga fallen bland homosexuella män i San Francisco visade sig vara tidiga tecken på en världsepidemi av dödlig smitta, en smitta som i dag främst drabbar afrikanska kvinnor. Han beskriver kombinationen av dådkraft och självhävdelse som finns inom forskarvärlden, när exempelvis amerikanska och franska forskare båda vill ha äran av att ha hittat viruset först. Man anar också en besvikelse över hur många gånger politiskt rävspel kommit i vägen för handfasta insatser. Ett sådant exempel är när regeringen i Sydafrika vägrar acceptera att aids är en virussjukdom. Aktivt motarbetar man att gravida hivsmittade kvinnor får behandling som skulle kunna skydda nyfödda från att smittas.

Hans slutsats är att vi aldrig kommer att leva i en aidsfri värld. Tiden när epidemin hade kunnat stoppas har runnit ut.

Men han är inte uppgiven. Han betonar på flera ställen att ett grundläggande steg på vägen mot en begränsning av sjukdomen är att världens kvinnor ges chans att återta rätten till sin kropp och sin sexualitet. Där han har en viktig poäng.