Medicin: De avslöjade magsårsbakterien

Barry J. Marshall och J. Robin Warren belönas för att de visade att det faktiskt är en bakterie som orsakar inflammationer i magsäcken, och inte stress och dålig livsstil, som man tidigare trott. Deras nu drygt tjugoåriga upptäckt har förändrat livet för miljontals människor som i dag kan botas från livslångt lidande och från ökad risk att få cancer i magsäcken.

Konstiga, krökta bakterier

Robin Warren arbetade som patolog i Perth och såg små böjda bakterier i vävnadsprover som tagits från nedre delen av magsäcken. Det var förvånande eftersom man tidigare ansett att den miljön var alltför sur för att bakterier skulle kunna leva där. Han såg också att det alltid fanns tecken på att magslemhinnan var irriterad, inflammerad, där bakterierna fanns.

Barry Marshall var en ung kliniker som tyckte detta var intressant, och de undersökte tillsammans 100 prover. De båda forskarna fann att denna okända bakterie förekom hos 58 av de patienter som hade inflammation i magsäckens slemhinna, eller sår i magsäcken eller på tolvfingertarmen. I den vetenskapliga medicintidskriften Lancet beskrev de i juni 1984 den konstiga, krökta bakterien och föreslog att den kunde vara en direkt orsak till dessa sjukdomar.

Glömde odlingsplattor

Men för att studera den nyfunna bakterien mer noggrant behövde de kunna odla den. Den lilla avlånga sprötförsedda bakterien (som senare kom att kallas Helicobacter pylori, bild 1) var sällsynt svårodlad. Det var först när bakterieodlingsplattorna glömdes i det tempererade odlingsskåpet över påskledigheten som det hade växt fram små bakteriekolonier.

Det avgörande testet för att bevisa smittsamhet kallas Kochs postulat. Det går ut på att det misstänkta smittämnet ska ge sjukdom hos en frisk person. Vanligen använder man försöksdjur till detta, men eftersom man vid den här tiden inte lyckats få bakterien att växa hos något lämpligt djur drack Barry Marshall helt sonika själv en slurk bakterielösning.

Några dagar senare fick han symtom på gastrit, som illamående och dålig andedräkt. Inflammation kunde bekräftas när man gjorde så kallad gastroskopi och tittade ner i hans magsäck.

Att bakterien kan leva i en så ogästvänlig miljö som magsäcken, där pH ligger på omkring 2,5, beror på att den ändrar miljön i sin närhet. Den bildar ett enzym, ureas, som omvandlar urinämne (urea) till ammoniak. Ammoniaken gör miljön basisk och bidrar till att höja pH just där bakterien satt sig fast.

Finns det då någon evolutionär fördel för människan med att bakterien finns där? En pågående inflammation är i grunden någonting negativt, men det finns forskare som menar att detta gör att kroppen kan vara bättre beredd att försvara sig när andra, mer aggressiva bakterier dyker upp (läs mer i Kriget mot bakterierna, F&F 3/03).

Hälften av alla infekterade

Hälften av jordens befolkning är infekterad, men det fördelar sig ojämnt över världen. I fattigare länder är alla smittade, medan andelen är låg i välmående länder med hög hygienisk standard, som Sverige. I vårt land räknar man med att ungefär var tredje medelålders person bär på bakterien.

Smittan går från mor till barn. Överföringen sker exempelvis när mammor tuggar maten åt små barn som ska avvänjas, men det räcker med den nära kontakten mellan mor och barn för att sprida bakterien. Det finns en vilande, rund form av bakterien som finns både i munhålan och i magen, och den kan kolonisera ett barns magsäck om den kommer dit. Man har också sett att bakterien kan överföras med dricksvatten. Däremot har man inte kunnat bevisa spridning via kyssar, även om denna smittväg diskuterats.

Men trots att så många är smittade får bara 10-15 procent av dem problem. En anledning är att bakterien förekommer i olika ”styrka”. Det betyder att olika stammar av bakterien är olika bra på att ta sig in i slemhinnan och inflammera. Sedan har människor också olika genetiska förutsättningar att motstå infektionen. Och kanske spelar även vår livsstil en viss roll för hur mottagliga vi är.

Nu kan magsår botas

Att en bakterie ligger bakom magsår och andra liknande tillstånd har revolutionerat behandlingen. Under 1970-talet använde man tidiga läkemedel som hämmar syrabildningen och under 1980-talet mer moderna mediciner, så kallade protonpumpshämmare. Problemet var att i 80 procent av fallen återkom sjukdomen när man slutade med behandlingen.

Det gjorde att man blev tvungen att behandla patienten hela livet.

– Det var ett enormt genombrott för oss läkare och ett nytt paradigm för behandling, säger Curt Einarsson, professor i gastroentologi vid Karolinska universitetssjukhuset, Huddinge.

När man vid ett så kallat konsensusmöte i USA år 1994 bestämde sig för att rekommendera att behandla bakterieberoende magsår med en kombination av syrahämmande läkemedel och antibiotika gick det äntligen att bota patienterna.

I Sverige är läkare restriktiva när det gäller att behandla ”magont” med antibiotika. Man vill inte riskera att i onödan skapa motståndskraftiga bakterier, och därför ska det hos oss vara påvisat att det handlar om just magsår som beror på Helicobacter pylori.

Forskarna arbetar också med att göra vaccin mot bakterien. Det har dock visat sig vara knepigare än väntat, mycket beroende på att det finns så många olika stammar av bakterien.

Kan ge cancer

– I västvärlden finns effektiv medicinering, så ett eventuellt vaccin är snarare tänkt att användas i fattigare länder för att minska förekomsten av magsäckscancer, säger Curt Einarsson.

I Sverige har antalet fall av magsäckscancer minskat, men i världen i stort orsakar denna form av cancer näst flest dödsfall av alla cancersjukdomar. Att kroniska inflammationer kan ligga bakom tumörväxt är de flesta överens om.

När Torkel Wadström, professor i mikrobiologi, år 1995 skrev i Forskning & Framsteg att Helicobacter pylori orsakar magsår (se Här är bakterien som ger oss magsår, F&F 6/95) strömmade det in kritiska brev till redaktionen. Många brevskrivare var upprörda över att han inte betonat att stress och livsstil ligger bakom sur mage, något som då var den förhärskande uppfattningen. Nu tio år senare belönas de båda pionjärerna som först upptäckte magsårsbakterien med den finaste utmärkelse forskare och läkare kan få.