Tidiga förfäder andades genom öronen
En fisk på land har dålig hörsel eftersom den saknar mellanöra. Trumhinnan och hörselbenen i mellanörat hos landdjur förstärker ljudvibrationer och sänder dem vidare till innerörat, som omvandlar vibrationerna till nervsignaler. Men under vatten är ljudvibrationer så starka att inget mellanöra behövs.
– Eftersom landdjuren härstammar från fiskar så måste ju mellanörat ha uppkommit någon gång efter att våra anfäder tog sig upp på land, säger Per Ahlberg, professor i evolutionär organismbiologi vid Uppsala universitet.
Tillsammans med kollegan Martin Brazeau har han kartlagt en fossil skalle från Panderichthys, en fisk som levde för cirka 370 miljoner år sedan och liknade de första ryggradsdjuren på land. En kanal till en öppning högt uppe på skallen – spruthålet – är rakare, vidare och kortare än hos andra fiskar.
– Det var förmodligen en anpassning som underlättade andningen, säger Per Ahlberg.
Hos de tidiga landdjuren fick det förändrade spruthålet sedan en ny roll som en del av mellanörat. När hörseln blev viktigare, stängdes spruthålet av trumhinnan. Men den inre öppningen till svalget blev kvar. Det är den som släpper genom luft när man håller för näsan och blåser för att tryckutjämna under en flygresa.
