Kritik göms i vaga ordalag
Obligatoriska utvecklingssamtal i skolan hålls två gånger om året med eleven, läraren och föräldern närvarande. Här ska framstegen rapporteras och nya mål sättas upp.
Språk- och samtalsforskaren Johan Hofvendahl vid Arbetslivsinstitutet och Linköpings universitet har lyssnat på inspelningar av åttio utvecklingssamtal.
I sin doktorsavhandling har han analyserat potentiella svårigheter i dessa samtal. Han konstaterar att samtalen är ytterst känsliga och bygger på en svår balansgång mellan att framföra kritik och att upprätthålla goda kontakter mellan hem och skola.
I de flesta samtal är allt gott och väl så länge framstegen och de goda nyheterna rapporteras. Men när man ska ta upp ett problem, så sker det kanske i snällaste laget.
– Det kommer tvekljud, långa pauser, omformuleringar. Det blir väldigt varsamt. Barnen identifierar det direkt: ”Aha, nu kommer det något jobbigt”, säger Johan Hofvendahl.
Enligt honom finns det en poäng med att vara varsam eftersom det markerar att samtalet är på väg in i en diskussion om problem.
– Men ibland kan försiktighetsstrategin misslyckas på så sätt att de verkliga problemen inte diskuteras.
En anledning är att utvecklingssamtalen inte bara handlar om en enkel rapportering om elevens prestationer och om framtida utveckling. Samtalet är också en situation där läraren och föräldern bedömer varandra, med eleven/barnet närvarande.
