Grigorij Perelman
Ryssen Grigorij Perelman är sinnebilden för ett säreget geni. Och mycket riktigt dök han inte heller upp vid prisutdelningsceremonin som i år ägde rum i Madrid. Han föredrar att plocka svamp, sägs det. Inte ens hans hemmainstitution i Sankt Petersburg kan svara på frågan om han fortfarande jobbar där.
Som matematiskt underbarn överraskade Perelman matematikvärlden senast år 2002 med en lösning på ett hundraårigt problem, den så kallade Poincarés förmodan. Trots vad många föreställer sig, kom dock inte lösningen som en blixt från klar himmel. Det tog Perelman tio års hårt arbete att skriva de artiklar som han lade ut på webben till allmän beskådan. Inbjudan till en föreläsningsturné i USA fick han nästan på köpet. Så försvann han igen och lämnade världens matematiker med en skiss där luckorna fylldes i så sent som i somras.
– Vi vet inte om Perelman var medveten om hur detaljerna skulle lösas eller inte, berättar Torsten Ekedahl, professor i matematik vid Stockholms universitet. Men Fieldsmedaljen bekräftar bara vad vi tror – att Poincarés förmodan numera är löst.
Många har under åren gett sig in i matematikens djungel, särskilt efter det att det amerikanska Crayinstitutet utlovade ett pris på en miljon dollar för den rätta lösningen. Något Perelman inte heller verkar intresserad av.
Förenklat kan man säga att Poincarés förmodan handlar om rymdens geometri i högre dimensioner, där det gäller att förstå varför en tredimensionell ballong inte går att omvandla till exempelvis en bilring eller tvärtom, hur elastiskt material som än används. Och det går inte därför att vi är osmarta, utan av princip.
– Det stora med Perelmans lösning är att han också har löst ett mycket intressantare problem, som utgör hörnstenen för vår förståelse av geometrin i tre dimensioner. Det märkliga är att i matematiken är svårigheterna särskilt stora just i tre dimensioner. Förmodligen hänger det ihop med att just vår värld är tredimensionell, men hur det sambandet ser ut har vi ingen aning om, säger Torsten Ekedahl.
