Svar på återkoppling: Låga skördar missgynnar miljön

Om man ska producera samma mängd mat via ekologisk odling, vilket vi självklart vill, måste odlingsarealen följaktligen utökas kraftigt. Konsekvenserna av låga skördar är således dramatiska, men det beaktas inte i ovanstående kritiska inlägg.

Eftersom ekologisk odling ger upphov till samma eller högre kväveläckage per ytenhet, blir miljöbelastningen på våra vattendrag per kilo skördad produkt större än från konventionellt odlade produkter. Motsvarande slutsats gäller även den biologiska mångfalden. Antalet arter är oftast lägre i odlade marker än i betes- och naturmark, och eftersom dessa senare marker behöver användas om livsmedelförsörjningen skulle ske huvudsakligen via ekologiskt jordbruk, kommer antalet arter totalt att minska och inte öka. Det är just denna form av avgränsning mellan systemen som Geber m.fl. nämner men ej drar konsekvenserna av.

Ekologisk odling medför inga kemiska bekämpningsmedelsrester i livsmedel och i miljön, vilket är en fördel med denna odlingsform. Men om man även beaktar naturliga gifter i livsmedel kan man fråga sig hur höga halterna av dessa är i förhållande till bekämpningsmedelsrester. Faktum är att mängden bekämpningsmedelsrester utgör endast 0,0001 procent av de oönskade ämnen vi får i oss via födan. Naturliga gifter såsom solanin, aflatoxin m.fl., vilka är minst lika giftiga som syntetiskt framställda substanser, är således helt dominerande. Utvecklingen under senare år har dessutom lett till att bekämpningsmedlen blivit betydligt effektivare mot ogräs och skadegörare och genom sin högre precision blivit mindre farliga för andra organismer.

Våra slutsatser delas av många kolleger i Sverige och utomlands. Vi och andra har utfört jämförande studier mellan ekologiska och konventionella odlingssystem. Bilden av den ekologiska odlingens begränsade möjligheter att förbättra miljön har vuxit fram med tiden. Det är glädjande att fler och fler människor börjar förstå att respekt och beundran för naturen inte väger tyngre än vetenskapliga rön. Att förneka och förkasta vetenskapligt framtagna resultat som motsäger ens egen uppfattning är i slutänden en fara både för samhälle och miljö.

LARS BERGSTRÖM, Professor i vattenvårdslära, SLU

HOLGER KIRCHMANN, Professor i växtnäringslära och markvård, SLU

OLOF ANDRÉN, Professor i markbiologi, SLU