Lyckad krasch för Europa
Den svenskbyggda minifarkosten SMART-1:s lyckliga hädangång firades runt om i Europa. Men dess största bragd var att alls nå sin destination. Det är första gången Europa har sänt en rymdsond till månen.
Samtidigt prövades en rad nya tekniker, bland annat elektrisk framdrivning som tidigare bara testats en gång av amerikanerna. Det är ett billigt sätt att ta sig fram genom rymden, men färden tog tid: SMART utökade sin bana i spiral allt längre bort från jorden för att 14 månader efter uppskjutningen fångas in av månens dragningskraft. Det skedde i den så kallade L1-punkten, ett område i rymden där jordens och månens gravitationsfält är lika starka och som vanliga rymdfarkoster helst inte bör passera.
Sina sista 16 månader i livet tillbringade SMART i bana runt månen och skickade hem bilder som förhoppningsvis slutgiltigt reder ut frågan om månens härkomst. Och riktigt slut är det inte än – dammolnet efter nedslaget ska analyseras noga, bland annat av den svenska satelliten Odin. Forskarna vill kartlägga månytans sammansättning och ta reda på om det gömmer sig minsta spår av vatten där.
– Det var inte så lätt att vända Odins instrument i rätt tid åt rätt håll, eftersom både jorden, månen och satelliten var i rörelse, berättar Aage Sandqvist, professor i astronomi vid Stockholms universitet. Han arbetade i flera veckor med att förbereda observationsprogrammet.
