Satelliter

Under våren ska nästa helsvenska forskningssatellit sändas ut i rymden.

En natt i mitten av augusti såg jag en satellit (tror jag). Plötsligt såg jag en till, och en till. Hela 10 stycken samtidigt. Vad kan det ha varit?

Sveriges raketbas Esrange siktar längre ut i rymden. Drömmen är att skjuta upp ”Tintinraketer” och egna satelliter. Forskning & Framsteg har besökt anläggningen, som omfattar en yta dubbelt så stor som Luxemburg i skogarna utanför Kiruna.

Efter 17 år av utveckling är Europas eget system för satellitnavigering invigt. Det heter Galileo – och ska minska beroendet av militära system.

Mats heter satelliten som ska upp 2017. Den kommer att studera övre atmosfären, mellan 50 och 100 kilometer ovan jordytan.

En stor mängd partiklar strömmar ständigt ut i rymden från jorden. Flödet är som störst vid nord- och sydpolen. På höjder över 100 kilometer upp och långt ut i rymden är luften elektriskt laddad.

Billiga minisatelliter har blivit en svensk specialitet.

En europeisk satellit kallad CryoSat-2, som ska följa isarna över Grönland och Antarktis, sköts upp i april från Baikonur i Kazakstan.

Den brittiske 1500-talspoeten John Heywood liknade vår egen måne vid en ost. Vad skulle han inte ha skrivit om Marsmånen Fobos?

Det händer mycket i den tomma rymden mellan stjärnorna. Trots att den är tommare än något tomrum vi kan skapa på jorden pågår där kemisk aktivitet för fullt.

Herschelteleskopet är ett gigantiskt öga, störst i rymden hittills. Det spanar ut i infrarött ljus och kan till exempel avslöja ofödda stjärnor inuti enorma moln av gas och stoft i rymden.

Också solen har sina fläckar, sägs det. Men inte nu längre – i år är vår stjärna helt fläckfri nio dagar av tio, något som inte hänt på nästan ett sekel.