Vem speglas i schimpansens öga?
Människans ”natur” har länge varit en het potatis. Går det att beskriva en sådan, och är den i så fall en produkt av vårt ursprung eller snarare en anpassning till vår sentida miljö? Staffan Ulfstrand lyfter fram våldsamma handlingar hos schimpanserna och deras koppling till sex. Han gör flera liknelser med mänskligt beteende och betonar vikten av att studera schimpanser för att förstå ursprunget till mänskliga handlingsmönster.
För mig framstår Staffan Ulfstrands text som antropomorf och vetenskapligt naiv. Som han själv påpekar finns det nämligen två arter av schimpanser, vars beteenden skiljer sig väsentligt, något som Ulfstrand har utelämnat. Den vanliga schimpansen brukar beskrivas som ”den onde” medan den andra arten, bonobo, framställs som ”den gode”. Hos bonobon styr honorna grupperna, och de löser många konflikter med sex. Våld är inte observerat hos vilda grupper av bonobos.
För ungefär 7 miljoner år sedan levde den gemensamma släkting som senare skulle ge upphov till dels bonobon och schimpansen, dels människan. Den gemensamma anfadern till bonobon och schimpansen levde för ungefär 2 miljoner år sedan. Det är med andra ord både bonobon och schimpansen som är våra närmaste levande släktingar.
Att bonobon har ett så annorlunda beteenderegister än schimpansen gör att liknelser mellan schimpansens och människans beteenden är vetenskapligt tvivelaktiga. Där schimpans och bonobo har olika beteenden är det omöjligt att avgöra vilket av dem som är det ursprungliga (som i så fall också skulle kunna delas av människan) och vilket som uppstått senare. Att dra slutsatser om människan enbart från schimpansernas beteende är därför förkastligt. Det är nog inte människan som speglas i schimpansens öga, utan artikelförfattaren själv.
EMIL NILSSON, Evolutionsbiologiskt centrum, Uppsala universitet
Svar:
Människa, bonobo och schimpans – så lika, så olika
Som det står i min artikel, är schimpansen och bonobon människans allra närmaste släktingar. Emil Nilsson påpekar för säkerhets skull att de två är exakt lika nära släkt med vår egen art. Att jag i min artikel jämför schimpansen men inte bonobon med oss beror på det enkla faktum att artikeln handlar om schimpansen och inte om bonobon.
Bonobons liv i naturen är långt mindre känt än schimpansens. Dock tycks det vara odisputabelt att bonoboflockarna har oskarpare revirgränser och råkar i färre gränsstrider än schimpansflockarna. Hos båda arterna flammar större och mindre konflikter titt som tätt upp mellan individerna.
Grovt sett är det hos schimpansen hanarna och hos bonobon honorna som är bråkigast. Schimpanshanarna (och i lägre grad honorna) grälar och slåss ibland men sluter snart fred genom beröringar med händerna, minspel och ljudyttringar, lite olika i olika bestånd.
Bonobohonorna (och i lägre grad hanarna) råkar mer sällan i direkt handgemäng och äger ett rikhaltigt sortiment av ”genitala beteenden”, vars funktion är att dämpa ansatser till konflikt. Emil Nilsson ansluter sig till traditionen att dessa artskillnader i beteendet ger skäl att kalla bonobon ”god” och schimpansen ”ond” – lite inkonsekvent av honom, kan man tycka, att använda sådana utpräglat ”mänskliga” epitet med tanke på att han skarpt kritiserar mig för att ha antropomorfiserat min framställning.
Förvisso är jag inte yrkesetnograf, men varken de rapporter jag läst om sociala beteenden inom och relationer mellan jägar-samlarsamhällen i olika världsdelar eller vad jag sett med egna ögon i moderna samhällen förefaller mig stödja hypotesen att människans sociala beteendemönster skulle ha större likheter med bonobons än med schimpansens. Emil, om du känner till någon studie av ett mänskligt samhälle kännetecknat av bonobobeteende, emotser jag förväntansfullt ett lästips.
STAFFAN ULFSTRAND
