Museers kvinnosyn granskas
Wera Grahn, forskare vid Tema Genus, Linköpings universitet, har skrivit en doktorsavhandling om kvinnobilden på museer. Hennes fokus är Nordiska museet, men hon har även granskat flera andra museers sätt att skildra kvinnor. En slutsats är att museer i Norge och Danmark arbetar för en mer nyanserad bild av kvinnor än svenska museer.
1. Hur ser kvinnobilden ut på svenska museer?
– Den är mycket begränsad. Kvinnor placeras ofta i hemmet och får en passiv roll. Exempelvis framställs Selma Lagerlöf inte som en framgångsrik företagare eller Nobelpristagare. I stället knyts hon till barndomshemmet Mårbacka. På ett annat museum lyfter man fram att Selma Lagerlöf var låghalt genom att visa hur hennes skor hade olika höga klackar.
2. Varför framställs kvinnor på det viset?
– Kvinnor bedöms efter en annan värdeskala än män. En annan orsak är att museer sällan granskas. Problemet är att de har så hög trovärdighet. Besökare som ser utställningar tror på den bild som visas. Därför måste vi börja nyansera bilden av kvinnan och fråga oss vad vi egentligen vill ha historien till. Ur vems perspektiv berättar vi historien?
3. Vad kan museerna göra för att förändra situationen?
– Museernas ledningar borde sätta sig in mer i problematiken kring genus och jämställdhet. Det finns ett fåtal goda exempel i Sverige som Riksutställningar, Upplandsmuseet och Arbetets museum. De är mer medvetna om genusfrågor. Men det skulle behövas ett resurscentrum för genusfrågor så att andra museer också kan få hjälp att komma i gång. Att bjuda in en föreläsare räcker inte, utan kunskaperna behöver även omsättas i gestaltning. Det handlar inte bara om att synliggöra kvinnor, utan minst lika mycket om hur de framställs.
