Så gör laktobaciller oss friskare

Min kollega Shahram Lavasani och jag tar hissen ner till djuravdelningen för att fylla på mössens vattenflaskor med färska mjölksyraproducerande bakterier, så kallade laktobaciller. Veckan innan har vi sett mössen bli allt sjukare i den svåra autoimmuna sjukdomen multipel skleros, MS. Den tar sig uttryck i en gradvis ökande förlamning – hos såväl möss som människor.

Påverkar hela kroppen

Men i dag upptäcker vi att de möss som fått laktobaciller i sitt dricksvatten inte längre hasar sig fram på frambenen med förlamad bakdel, utan går omkring på alla fyra.

Utbudet och konsumtionen ökar av så kallade functional foods, mervärdesmat, det vill säga livsmedel som anses vara bra för vår hälsa. Många av dessa produkter innehåller levande bakterier, oftast olika typer av laktobaciller. Dessa har visat sig kunna lindra och bota diarré, förstoppning och uppblåst mage. Därför har livsmedelsindustrin haft stor framgång med att sälja yoghurt, fil och fruktdrycker med levande bakteriekultur. Denna typ av hälsobringande mikroorganismer kallas probiotiska mikroorganismer, eller probiotika.

Att mjölksyrabakterier i tarmen kan hålla oönskade bakterier borta förklarar varför probiotiska produkter kan förebygga exempelvis turistdiarré. Men hur kan laktobaciller förebygga allergier, cancer och olika inflammatoriska sjukdomar när bakterierna bara finns i tarmen? Förklaringen ligger just i bakteriernas hemvist: mag-tarmkanalen. Samspelet mellan bakterier och kroppens immunförsvar är av stor betydelse för vår hälsa.

En normal tarm innehåller mellan 400 och 1 000 olika bakteriearter. Bakterierna är faktiskt tio gånger fler än de egna celler som bygger upp vår kropp. I tarmen finns även mellan 70 och 90 procent av immunförsvarets alla celler.

Magsäcken tillverkar saltsyra, som gör att mängden bakterier där är relativt låg. Tjocktarmen däremot innehåller en stor mängd mikroorganismer. Det är där födan ligger längst tid innan kroppen slutligen gör sig av med de ämnen som den inte vill ha. Mellan magsäcken och tjocktarmen finns tunntarmen, där den övre delen närmast magsäcken har ett lågt pH beroende på att delvis smält mat från magen fortfarande är sur av saltsyran. Tunntarmen är en idealisk miljö för de syraproducerande laktobacillerna, men de återfinns också i tjocktarmen.

Bakterier stärker immunsystemet

I tarmens yttersta skikt, strax under tarmcellerna, finns de immunceller som skiljer mellan goda och sjukdomsframkallande bakterier. Eftersom bakteriefloran har utvecklats tillsammans med människan, har bakterierna troligen lärt sig att i någon mån styra de immunreaktioner som sker i tarmen för att inte få en dålig miljö att bo i. För en bakterie är det inte trivsamt att vara i en tarm som är fylld med antikroppar från aggressiva immunceller eller med diarré som gör det svårt att fästa vid tarmslemhinnan. Probiotiska bakterier kan också lindra just inflammatoriska tarmsjukdomar. Men som sagt, probiotika tycks även kunna förebygga sjukdomar som inte är direkt kopplade till tarmen, såsom allergier, reumatism, diabetes och olika inflammationstillstånd.

Hos en frisk människa verkar just laktobaciller stimulera immunförsvaret så att vi blir mer motståndskraftiga mot infektioner. Det gör att vi skyddas mot exempelvis turistdiarré, urinvägsinfektion och infektioner med magsårsbakterien Helicobacter pylori. De flesta studierna är gjorda på djur, och mekanismen tycks vara att laktobacillerna får kroppen att tillverka fler försvarsceller, exempelvis makrofager, och mer av både antikroppar och signalämnen. Detta gör att kroppen snabbare kan oskadliggöra sjukdomsalstrande bakterier och virus.

I en alldeles ny studie gjord på drygt 500 förskolebarn i Finland kunde forskarna visa att laktobaciller faktiskt skyddar barnen mot infektioner. Under sju månader fick hälften av barnen varje dag dricka mjölk med tillsatta laktobaciller. Gruppen som fått bakterier i mjölken fick 17 procent färre luftvägsinfektioner. De hade också i motsvarande grad färre sjukdagar än de barn som fått dricka mjölk utan laktobaciller.

Försvaret fås att reagera lagom

Det verkar som om laktobacillerna kan lugna ner de immunceller som finns i tarmen så att även resten av kroppens immunceller slutar att reagera för mycket. Sådana effekter har man exempelvis sett hos personer med allergier. Här tycks probiotika som Lactobacillus rhamnosus och Bifidibacterium longum kunna dämpa immunförsvaret så att de allergiska överreaktionerna minskar. Även våra studier med MS-mössen tyder på att det är så.

De möss som drack och blev koloniserade av probiotiska laktobaciller reagerade med att öka antalet av en särskild sorts immuncell, så kallade regulatoriska T-celler, som reglerar immunförsvaret. Vid MS angriper ett överaktivt immunförsvar felaktigt ett kroppseget ämne som bygger upp nervcellernas isolering, de så kallade myelinskidorna. I vår studie fick mössen injektioner med myelinprotein. När vi därefter undersökte hjärnan och ryggmärgen hos djuren, såg vi att de som druckit laktobaciller hade färre immunceller i centrala nervsystemet, något som leder till mindre skador. Hos de möss som inte fått några laktobaciller bildades däremot en mängd aggressiva, inflammatoriska immunceller. Efter hand förstördes nervcellerna i dessa djurs ryggmärg och hjärna.

Probiotiska bakterier är inte annorlunda än andra laktobaciller som normalt finns i mag-tarmsystemet. Men man tror att många människor i dag har för lite av de nyttiga laktobacillerna och ibland för mycket av bakterier som kan skapa sjukdom. Kanske irriterar sådana sjukdomsalstrande bakterier immuncellerna i tarmen om de får chans att växa till, medan laktobacillerna i stället har dämpande effekter på immuncellerna. Att tillföra lite extra laktobaciller eller andra probiotiska bakterier gör att mängden ”snälla” bakterier i tarmen ökar och kan tränga undan de sjukdomsalstrande.

Bakterier kan hamna fel

Att tillföra kroppen bakterier medför dock risker. Ett problem uppstår när man vill använda bakterier som medicin till människor med sjukdomar som gör att de har en irriterad eller omogen tarm eller försämrat immunförsvar.

En vuxen människas tarm ska normalt fungera som en barriär mot alla de ämnen vi får i oss och bara ta upp de näringsämnen som kroppen vill ha. Men hos den som är inflammerad i tarmen eller har en mycket omogen tarm, som för tidigt födda barn har, blir tarmen mer genomsläpplig än normalt. Då kan bakterier och andra ämnen, som egentligen inte ska släppas igenom tarmbarriären, ändå slinka förbi försvaret och in i blodsystemet. Denna risk har förutsetts av forskarna. I försök har man sprutat in olika tänkbara probiotiska bakterier i blodet på försöksdjur, och sedan undersökt om djuren fått blodförgiftning.

Många av dessa studier visar att laktobaciller som kommit in i blodet inte skapar någon sjukdom, utan försvinner efter hand som kroppen bryter ner dem. I något enstaka fall, hos en person med sänkt immunförsvar, har bakterierna dock visats vara orsaken till en inflammation i hjärtat.

En annan mycket påtaglig risk med probiotiska bakterier är risken för att utveckla motståndskraft mot antibiotika (se Bakterierna ska avväpnas, F&F 8/06). Laktobaciller som i dag används kommersiellt har inga gener för antibiotikaresistens, men nyframtagna bakteriestammar måste kontrolleras noga. Risken är annars att de överför eventuella resistensgener till andra, sjukdomsframkallande tarmbakterier. För tio år sedan var faktiskt en bakterie med gener för antibiotikaresistens på väg att lanseras i en probiotisk produkt i Sverige. Som tur var satte några forskare från Lunds universitet stopp för produkten innan den kom ut på marknaden.

Ytterligare en risk med probiotiska bakterier är att de, för att få klassas som probiotika, måste kunna binda till tarmslemhinnan. Den förmågan är eftertraktansvärd för sjukdomsalstrande bakterier, och det är angeläget att probiotika inte överför gener som ger stark vidhäftningsförmåga.

I dag vet vi mycket lite om samspelet mellan värdorganismen, det vill säga människan, och bakterierna i tarmen. Innan vi har mer kunskap är det svårt att förutse vad man kan förvänta sig om man ger probiotika som behandling för olika sjukdomar.

Nyföddas tarm mognar snabbare

I min egen forskning tittar jag på hur nyföddas mag-tarmkanal reagerar på probiotika. Jag undersöker inte bara tarmen, utan även magsäcken, bukspottkörteln, levern och några av de organ som är inblandade i kroppens immunförsvar, som mjälten. Bakteriefloran tycks kunna styra hur flera av dessa organ utvecklas. Det stärker min hypotes att mikroorganismerna i tarmen är ytterst viktiga, ja till och med nödvändiga för vår hälsa.

Om en nyttig bakterie tillförs en nyfödd råttunge, kan den ge positiva effekter på kroppen. Men om den naturliga kolonisationen i stället störs, exempelvis av en antibiotikakur eller en infektion, tycks onyttiga bakterier kunna försämra mag-tarmkanalens utveckling. De verkar också styra det unga immunförsvaret så det blir överreaktivt.

Hos råttungar som via mamman blivit koloniserade med probiotiska laktobaciller vid födseln utvecklas mag-tarmkanalen snabbare. Deras tarmslemhinna har också bättre barriärfunktion. Rakt motsatta effekter uppstår när nyfödda råttungar koloniseras med opportunistiska, antibiotikaresistenta bakterier.

Dock tycks även en ibland otrevlig tarmbakterie som Escherichia coli kunna ge positiva effekter på organutvecklingen. Men den ger då samtidigt en inflammation i kroppen som antagligen inte är gynnsam. Laktobacillerna tycks däremot kunna påskynda tarmmognaden utan att ge inflammation.

Fördelarna överväger

Så, allt sammantaget, är det då nyttigt eller farligt att äta de probiotiska produkter som finns i handeln i dag? Min åsikt är att om du är en vuxen, frisk person är riskerna mycket små med att äta laktobaciller. Om man däremot har nedsatt immunförsvar eller har någon form av tarminflammation, bör man vara uppmärksam på hur kroppen reagerar på de levande mikroorganismer som tillförs.

Enligt min mening uppvägs riskerna med de probiotiska bakterierna av deras potential att förebygga och bota sjukdomar. Det är en fantastisk syn att se MS-sjuka möss med helt förlamade ben börja gå igen – utan några biverkningar – bara för att de har fått dricka lite ”snälla” bakterier.