Sverige skyddar integriteten dåligt

I genomgångar av olika länders integritetsskydd ligger Storbritannien sämst till, tillsammans med länder som Ryssland och Kina. Sverige bedöms systematiskt misslyckas med att upprätthålla skyddet för integriteten. Det beror bland annat på personnumren, som gör det lätt att samköra register och få tag i personlig information. Riktigt usla betyg får Sverige för att vi varit pådrivande i EU när det gäller övervakningsfrågor.

Det ligger i linje med den kritik som integritetsskyddskommittén presenterade i sitt delbetänkande (SOU 2007:22). Kommittén pekar på flera brister i det svenska lagliga integritetsskyddet. Bland annat saknas en helhetssyn. Många gånger utreds inte följderna av lagförslagen alls.

För att i någon mån komma runt att integritet kan uppfattas så olika, har två medborgarrättsorganisationer, Privacy International och Epic (Electronic Privacy Information Center), använt sig av 13 olika mått. Bland annat har lagligt skydd i olika former jämförts, liksom hanteringen av nationella personregister och identitetshandlingar. Länder där buggning kan genomföras efter endast ett administrativt beslut har fått sämre betyg.

Organisationerna har också analyserat huruvida den övervakning som finns på arbetsplatser är öppen och tydlig för de anställda. Också övervakningen av gränser, både vad gäller människor och finanser, har undersökts.

Men trots ett ambitiöst upplägg och massor av information är det svårt att jämföra integritet. Med i undersökningen är exempelvis inte hur befolkningen uppfattar situationen. Britternas integritet är enligt studien i farozonen, men känner sig britterna verkligen mer kränkta än tyskar, vars integritetsskydd hamnar i topp? Det svarar undersökningen inte på.

Ytterligare ett problem är att toppbetyget – att det inte förekommer någon inkräktande politik alls – nog inte är realistiskt. Man kan fråga sig om det över huvud taget går att administrera en välfärdsstat eller en demokrati utan att ingripa alls i människors privatliv.