Angkor var medeltidens största stad
Angkor i Kambodja var världens största förindustriella stad. Det avslöjar en internationell grupp forskare som i över femton år har kartlagt ett stort område kring tempelkomplexet Angkor Wat med hjälp av bland annat radarbilder från rymden. Vegetation döljer numera vad som förr var heliga byggen, bosättningar och ett intrikat nätverk av vägar och bevattningskanaler.
Staden byggdes på 800-talet och hade sin storhetstid på 1200-talet, då det kambodjanska khmerriket omfattade en stor del av Sydostasien. Från den tiden härstammar även templet Angkor Wat, byggt till den hinduiska guden Vishnus ära. Det är i dag uppsatt på FN:s världsarvslista.
Den nya arkeologiska kartan omfattar ytterligare minst 94 hittills okända tempelbyggen, och antalet kan fördubblas om forskargruppen lyckas verifiera alla upptäckter. Området omfattar nästan 3 000 kvadratkilometer, och man räknar med att staden beboddes av mellan en halv och en miljon invånare.
Storleken blev förmodligen stadens undergång. Fast hur och varför metropolen gick under är fortfarande föremål för spekulationer. Forskargruppen tror att det för att försörja den ständigt växande folkmassan krävdes allt större odlingsareal, som ökade på bekostnad av skog. När sedan kalhyggen inte kunde stoppa översvämningarna föstes jorden ner och förstörde kanalerna. Samtidigt blev bevattningssystemet så komplext att Angkors invånare lär ha tappat kontrollen – bildfynd på raserade kanaler och ett lappverk av lagningar tyder på det.
På 1400-talet började folk överge staden och flytta söderut mot Phnom Penh, Kambodjas huvudstad i dag. När europeiska resenärer kom till Angkor på 1800-talet möttes de av det som världens största stad från medeltiden hade omvandlats till: ruiner av imponerande stentempel överväxta av djungeln.
