I rymden och på jorden

I flera decennier därefter – till genteknikens genombrott – var rymdteknik den högsta formen av teknik. Numera uppmärksammas rymdverksamhet knappast alls, såvida inte Christer Fuglesang är inblandad. Det är en smula orättvist, för vi människor drar stor nytta av rymdtekniken. Utöver kommunikationssatelliterna används rymden exempelvis för miljöövervakning – uppsikt över översvämningar, orkaner, fjällvegetation, glaciäravsmältning, isläggning, skogsavverkningar, gruvdrift i dagbrott, skördeutfall med mera. Andra stora användningsområden är väderprognoser, kartritning, navigering och positionering. Rymdsonder sänds till andra planeter, och teleskop som tittar ut i universum är parkerade i bana runt jorden. Ännu återstår djupa existentiella frågor för mänskligheten att besvara, och astronomisk forskning är ett av de viktigaste verktygen.

År 2003 sade Europarådet att statliga bidrag till civil forskning bör uppgå till minst 1 procent av ett lands BNP, och inför valet i Sverige år 2006 uttalade samtliga riksdagspartier att 1 procent av BNP ska gå till forskning. I själva verket har dock andelen sjunkit på senare år och ligger i dag en bra bit under 1 procent. Nu har arbetet med den borgerliga regeringens första forskningsproposition påbörjats, och det är läge att uppfylla vallöftet. Beroende på hur man räknar kan man hamna på olika nivåer, men i runda tal handlar det om att öka de årliga forskningsanslagen med 8 miljarder kronor och därefter i takt med BNP-utvecklingen. Det vore skönt att slippa ännu en svekdebatt.