Foto som lyfter

Den ena föreställer en jorduggla som i flykten kastar en sidoblick till vänster rakt in i kameran. Vad ugglan har att göra i en bok om örnar kan man fråga sig, men bilden är grymt bra. Den andra bilden visar en havsörn som häver sig uppåt med en nyfångad fisk i klorna. Mitt i vingslaget är kroppen och huvudet skymda av vingarna, men en glipa mellan två fjädrar blottar örnens blick. Detta är naturfoto som ger en känsla av att människor och djur blir sedda av varandra.

Bokens brister finns i de randiga partierna mellan bilderna. Författaren Staffan Söderblom lyckas bäst när han skriver direkt till bilderna. En ung havsörn liknas till exempel vid ”en olycklig rekryt i för korta uniformsbyxor”, vilket stämmer på pricken. Men några av hans lärda utflykter till fornnordisk mytologi och antikens kultur känns som litterärt pynt. Det blir högtravande. Å andra sidan: hur ska man bära sig åt för att skriva texter värda att läsa i en bok med så vackra bilder?