Faderns gener styr dotterns smak

Halsbandsflugsnappare och svartvita flugsnappare levde åtskilda under den senaste istiden. Sedan dess har arterna börjat para sig med varandra, bland annat på Öland och Gotland. Hanar som kläcks i en sådan hybridkull är fertila. Ändå har de närbesläktade arterna inte smält samman till en.

För att reda ut orsaken har Anna Qvarnström, zooekolog vid Uppsala universitet, och hennes medarbetare kartlagt flugsnapparnas parningsmönster. De lät ungar av den ena arten växa upp med fosterföräldrar av den andra. Bortadopterade honor visade sig senare föredra hanar av samma art som sin biologiska pappa. Det genetiska arvet verkar alltså vara viktigare än uppväxtmiljön för honans val av partner.

– Förklaringen finns i Z-kromosomen, säger Anna Qvarnström.

Hos däggdjur har hanar olika kromosomer (XY) och honor lika (XX). Bland fåglar är det tvärtom: Hanarnas är lika (ZZ) och honornas olika (ZW). Det innebär att fågelhonor alltid ärver sin Z-kromosom från pappa.

I tidskriften Science rapporterar forskarna att flugsnapparnas Z-kromosom innehåller gener som styr honornas preferens för den egna arten. Där finns även gener som formar den egna artens fjäderdräkt.

– Kombinationen gynnar artbildning. Därför är det inte sannolikt att de båda arterna smälter ihop till samma art igen, säger Anna Qvarnström.

Hon tror att liknande mönster även håller isär andra närbesläktade arter som kan para sig och få fertila ungar.