Fria sprutor – rätt eller fel?

Ökar drogmissbruket om samhället delar ut rena sprutor, eller är det ett verklighetsan­passat och effektivt sätt att skydda injektionsmissbrukare från att smittas av hiv? I EU är det bara Cypern som inte har något program för att ge injektionsmissbru­kare tillgång till rena spru­tor och nålar. Men det innebär inte att alla är överens. I Sverige är det en synnerligen het potatis och den senaste statistiken från Smittskyddsinstitutet gör frågan högaktuell. Antalet hivfall bland Sveriges injektionsmissbrukare har nästan fyrfaldigats de senaste åren. Så gott som samtliga smittade finns i Stockholmsområdet. I Malmö är antalet smittade noll.

Detta talar för att fria sprutor har en smittskyddande effekt. I Malmö finns sedan drygt tjugo år ett sprutbytesprogram som sköts av infektionskliniken på Universitetssjukhuset MAS. Där kan sprutnarkomaner hämta ut rena sprutor och kanyler i utbyte mot sina gamla sprutor. Målet är att injektionsmissbrukarna aldrig ska behöva dela sprutor med varandra eller använda smutsiga sprutor.

I Stockholm är sprutnarkomanerna i stället hänvisade till den svarta marknaden för att få tag på injektionsverktyg. Motståndet bland framför allt de borgerliga politikerna har hela tiden varit kompakt mot att samhället ska dela ut gratis sprutor till missbrukare – även om inställningen mjuknade en aning i slutet av förra året.

Svårtolkad statistik

Så långt ser sambandet solklart ut: fria sprutor – ingen hivsmitta. Smittskydds­institutet rekommenderar också sprutbytesprogram.Men enligt epidemiologen Malin Arneborn på Smittskyddsinstitutet går det egentligen inte att dra några tydliga slutsatser utifrån antalet hivsmittade i de olika städerna. I Malmö har det nämligen aldrig funnits speciellt många fall av hivsmitta bland injektionsmissbrukarna, inte ens innan sprutbytesprogrammet infördes. I Stockholm spred sig hivsmittan i stället snabbt på en gång, innan man ens hade möjlighet att diagnostisera hiv.

– Däremot har det hela tiden förekommit hepatit C och hepatit B bland missbrukarna i både Stockholm och Skåne. Hepatiter smittar på samma sätt som hiv, men är betydligt mer smittsamt och utgör markörer för att man inte skyddar sig mot blodsmitta, säger Malin Arneborn.

Fast det går ändå inte att sätta likhetstecken mellan hiv och hepatit, protesterar Leo Flamholc, som är medicinskt ansvarig för sprutbytesprogrammet och överläkare vid infektionskliniken på Universitetssjukhuset MAS i Malmö.

– Det är helt fel. Den relativa risken att bli smittad av hepatit är oerhört mycket större, eftersom sjukdomen är så utbredd och smittar mycket lättare. Det räcker med ett enda misstag vid ett enda tillfälle för att få hepa­tit, även om man i övrigt beter sig smittsäkert till 95 procent. Vårt sprutbytes­program har en stark preventionseffekt mot hiv!

Kommer för att prata

Nyligen kom en doktorsavhandling som ger ytterligare ett perspektiv på frågan. Studien är gjord av Nils Stenström, socionom och forskare i socialt arbete vid Mittuniversitetet. Han har följt 3 660 injektionsmissbrukare vid sprutbytesmottagningen i Malmö under en 15-årsperiod och har analyserat data från sammanlagt 180 000 besök.

Resultaten ger inget stöd för att själva bytet av sprutor förhindrar smittspridning. Deltagarna i sprutbytesprogrammet plockar helt enkelt inte ut tillräckligt många nya sprutor för att täcka sitt behov, vilket Nils Stenström tolkar som att de även injicerar med orena verktyg. Men sprutbytesmottagningarna tycks ändå ha en smittskyddande effekt, av andra orsaker.

– Det finns en relativt stor grupp injektionsmiss­brukare som besöker mot­tagningen utan att hämta verktyg, bara för att prata lite med personalen. När jag analyserade mina data såg jag att just sådana sociala besök föll ut som en smittskyddande faktor mot blodsmitta. Det har man sett i internationella studier också, säger Nils Stenström.

Inga tecken på ökat missbruk

En av de främsta styrkorna med sprutbytesprogram är alltså, enligt Nils Stenström, möjligheten att etablera en förtrolig kontakt med injektionsmissbrukarna, vilket annars är mycket svårt.

– Många av de här människorna känner sig inte välkomna till den vanliga vården. Sprutbytesprogram ger därför en kontaktyta med enorm potential, som man borde kunna utnyttja ännu bättre, säger Nils Stenström.

Många politiker och intresseorganisationer är dock rädda för att fria sprutor sänder fel signaler och leder till ökat missbruk.

Farhågan att fria sprutor skulle leda till ökat missbruk betraktar Nils Stenström som starkt över­driven. Varken internationella studier eller svensk statistik tyder på det. Under 1990-talet, då sprutbytesprogrammet växte som mest i Malmö, ökade antalet injektionsmissbrukare proportionellt sett snabbare i Stockholm.