Vems är felet?

I vintras skrev Maciej Zaremba en uppmärksammad artikelserie i Dagens Nyheter om de kränkta på Lärarhögkolan i Stockholm. Etikforskaren Ann Heberlein har också haft studenter som känt sig kränkta av att inte bli godkända. I en ny bok gör hon upp med vår bristande förmåga att ta ansvar.

Det talas mycket om rättigheter i dag, men inte lika mycket om skyldigheter, trots att de är parhästar. Ann Heberlein tar många av sina exempel från skolan, som hon tycker sviker de skötsamma eleverna genom att ersätta krav med positiv förstärkning. Att misssköta sig ger därmed uppmärksamhet. Men att ursäkta och tycka synd om är att svika, skriver Ann Heberlein. Vi behöver hjälp med att lära oss förstå vad som är rätt och fel. Hon tar den gamla skulden till heders och ser den som ett uttryck för en sund känsla av ansvar. En människas värde är konstant, det kan ingen ta ifrån henne. Men den nutida föreställningen om att man duger som man är fördunklar omdömet. Viktigare än individens självkänsla är hennes självrespekt, tycker Ann Heberlein.

Någon kanske tycker att det luktar gammal moralism. Men det är det inte. Det blir något av den självhjälpsbok som hon egentligen inte ville skriva.

Men varför inte? Vi tycks behöva den.