Forskning i Kina
Kinas snabba ekonomiska utveckling är egentligen ingen nyhet. Som framgick av en notis i förra numret av Forskning & Framsteg var detta land en större varuproducent än den samlade västvärlden ända fram till 1830 och har sedan 1950 ständigt ökat sin andel av den globala ekonomin. Västvärlden nådde å sin sida sin relativa topp i industriell utveckling redan 1920 och har därefter stadigt tappat mark.
Stark ekonomi är en förutsättning för stark forskning. Sverige har 1,5 promille av världens befolkning men svarar för 1,5 procent av dess vetenskap. Kina har än så länge ont om både Nobelpris och världsledande patent – men här kan förändringar komma på några få år.
Den snabbt växande forskningen i Kina är dock inte oproblematisk. Bristerna är i huvudsak av två slag – etiska och demokratiska. Det används tillvägagångssätt i vetenskapen som inte skulle vara möjliga hos oss, av bland annat integritets-, djurskydds- och miljöskäl. Man kan dock tänka sig att kinesiska forskare kommer att påverkas av de ökade internationella kontakterna. Det vi uppfattar som tvivelaktiga genvägar i forskningen kommer då att minska.
Svårare är det med det demokratiska underskottet. Vetenskap förutsätter fri prövning av tankar och idéer, och detta är som mest påtagligt i humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning som analyserar och granskar det omgivande samhället. En oberoende samhällsvetenskap kan inte frodas i en enpartidiktatur där samhällskritik ger mångåriga fängelsestraff. Än så länge har samhällsforskningen i Kina inte hotat staten eller partiet, men i bästa fall kan ökad kunskap i det kinesiska samhället om hur det egna landet fungerar, i förening med det pågående närmandet till väst, på sikt innebära en stabil demokratirörelse. Låt oss då hoppas att även den politiska ledningen kan komma att uppfatta mänskliga rättigheter som en förutsättning för fortsatta framsteg.
