Hur gick det för modsen?

Under modskravallerna på Hötorget i Stockholm i slutet av sommaren 1965 blev modsen kända som en problemgrupp. I en artikel i Socialvetenskaplig Tidskrift analyseras nu hur modsen sedan klarade sig som vuxna. Genom samkörning av flera databaser har forskare vid Institutet för framtidsstudier, Stockholms universitet, hittat 167 personer som var mods på 1960-talet och sedan följt dem tills de blev 48 år gamla.

Modsen kom i högre grad från resurssvaga familjer än andra, jämförbara ungdomar. De var mer uttråkade av skolan, skolkade mer och hade lägre betyg. Föga förvånande använde de också mer narkotika och var mer kriminella.

Men när modsen blev vuxna blev de mer och mer lika jämförelsegruppen. Många fick ett anständigt liv, likt de vanliga knegare som modsen Kenta och Stoffe föraktade i Stefan Jarls film Dom kallar oss mods från 1968. De mods som liksom Kenta och Stoffe ändå fastnade i narkotikamissbruk kom redan från svåra familjeförhållanden, och deras modsidentitet var inte avgörande för problemen i vuxen ålder. Det var det sociala arvet som var avgörande. Så tillhörigheten till en stigmatiserad ungdomskultur väger lättare än barndomens uppväxtförhållanden när man ska bedöma risken för missbruk och marginalisering som vuxen.