Hans liv som boson

– Jag kom till universitetet i Edinburgh från London där jag faktiskt hade känt mig rätt misslyckad och lite deppig över att inte ha kommit någon vart med teorierna om gravitation som jag då jobbade med, berättar Peter Higgs på besök i Stockholm.

Edinburgh passade honom bättre, och 1964 löste han problemet med att alla materiepartiklar i universum har fötts lika och masslösa, men inte är det längre. Något måste ha hänt på vägen.

Peter Higgs kom på hur partiklarna fick sin massa under färden genom ett fält fyllt med vad som numera kallas Higgsbosoner. Tanken slog honom över ett veckoslut hemma och som i ett rus skrev han ner principerna.

– Först möttes jag av total tystnad. Ingen var intresserad, folk sysslade med mer trendiga teorier då. Men eftersom jag har en bakgrund som är olik de flesta andra teoretikers på området, brukar jag också söka egna vägar.

Hans insats blev dock erkänd så småningom och bosonen för alltid häftad vid hans namn. Under tiden gjorde Peter Higgs flera försök att åstadkomma något i paritet med sin upptäckt och inte bara leva som en partikel.

– Jag försökte utveckla andra teorier inom fysiken, som supersymmetrin på 1970-talet. Men då var det nog redan för sent. De flesta andra var tjugo år yngre och behärskade den matematik som var ny för mig.

Higgsbosonen har blivit den mest eftersökta partikeln i världen. Nu förväntas den dyka upp inom de närmaste två åren i de stora experimenten vid Fermilaboratoriet utanför Chicago eller så småningom vid Cern i Genève. Om den nu finns.

– Vi har inte några alternativ, så jag hoppas att den ger sig till känna. Och att den gör det under min livstid, säger den nu 80-årige Peter Higgs.