Nu kan lortigt dna analyseras

Med förfinad teknik går det nu att få fram dna-spår även från "hopplösa" prover.

Text Lotta Fredholm

Publicerad 2009-12-16

**Från samma ölflaska**. Ju högre toppar, desto mer kopierat dna. I båda fallen går det att utläsa att öldrickaren är en man, men profilen blir mer komplett med den nya metoden.
Bild: Johannes Hedman

En fimp på en brottsplats kan ofta lösa fallet om det går att få fram läsbart dna från den. Korta avsnitt av arvsmassans baser upprepas olika många gånger hos olika personer, och det är skillnader i dessa områden som används för identifiering. Johannes Hedman, molekylärbiolog vid Statens kriminaltekniska laboratorium och doktorand i teknisk mikrobiologi vid Lunds tekniska högskola, har nu lyckats förbättra den metod som traditionellt används för att ta fram dessa sekvenser. När spår ska analyseras måste de små dna-mängderna först mångfaldigas med en speciell teknik. I fallet med fimpen utgör dna-sekvensen på den en mall som kopieras. Kopiorna sätts ihop med hjälp av ett enzym kallat dna-polymeras. Men Johannes Hedman provade att använda andra varianter av enzymet som skulle vara effektiva men också robusta nog att klara av de föroreningar som ofta finns i provet. – Handlar det om prover från en fimp så innehåller de papper, där vi vet att cellulosa hämmar dna-kopieringen. Och tobak i sig innehåller ju tusentals olika kemikalier som också kan störa, säger han. När han testade tre olika polymeras på 32 brottmålsprover som tidigare inte gett något resultat, fick han fram klart bättre dna-profiler från så många som 20 prover. Johannes Hedman har även utvecklat ett statistiskt verktyg för att kunna bedöma kvaliteten hos en tillverkad sekvens. Än så länge är dock analysmetoden på forskningsstadiet. – Men jag hoppas att vi på några års sikt ska kunna använda den som ett komplement, säger han.

Kan nyttjas inom rättsmedicinen

För Rättsmedicinalverket är det intressant att utreda olika europeiska och svenska gruppers uppsättning av gener. Denna typ av gruppidentifiering kommer troligen att få ökad betydelse.

– Efter tsunamin har intresset för den här typen av analyser ökat stort. I framtiden kan man tänka sig att liknande analyser kan användas för att i ett första steg skilja mellan människor från olika befolkningsgrupper, säger Gunilla Holmlund.

I tv-serier med rättsmedicinskt tema ska ofta ett dna-spår koppla en viss individ till ett brott. I verkligt spaningsarbete kan det vara ännu viktigare att kunna utesluta en person eller en grupp.

Gunilla Holmlund berättar om ett nederländskt fall. Det skedde en våldtäkt på en ort där många ansåg att gärningsmannen måste vara från en närbelägen flyktingförläggning. Med genetisk analys av Y-kromosomer från förövarens sperma gick det att visa att så inte var fallet.

Blir det möjligt att finna brottslingar med hjälp av den nya kunskapen om Europagenetiken?

– Man måste vara försiktig i sina tolkningar, säger Andreas Tillmar. Med genetiska prover går det inte att koppla en person till ett visst land, utan det som går att säga är att han eller hon är mest lik människor i en viss del av världen.

Men, med hänsyn taget till detta, är det möjligt?

– Om du tillåter mig att spekulera så skulle jag inte bli förvånad om forskarna på fem års sikt har ett genetiskt verktyg med vars hjälp det går att ta reda på vilken del av Europa som en förövare eller ett offer kommer ifrån, säger Gunilla Holmlund.