Ordspråken som får Daniel att surna till

###1. Vilket är ditt favorit­ordspråk av de 199 som du har studerat?

– Inget, säger Daniel Andersson med eftertryck. I början var de roliga, men nu tycker jag faktiskt inte om dem längre. De ger en mycket stereotyp bild av såväl kvinnor som män. Kvinnor framställs till exempel som väldigt grälsjuka. Ta det här: Sur ved, sur hustru. Men det var ju inte så konstigt. Utan torr ved blev det ingen mat på bordet. Elden var kvinnans ansvar, medan veden var mannens.

###2. Vad mer var manligt respektive kvinnligt i ordspråken?

– Det var mannen som med stor omsorg skulle välja en hustru: ”Du ska välja hustru i fähusdörren, ej i kyrkdörren”, hette det. I kyrkdörren kunde kvinnan vara uppklädd i lånta fjädrar, men i fähuset visade hon vad hon gick för. Hon hade en väldigt viktig roll på gården. Det var till exempel otänkbart för en man att mjölka. Saknades fru så blev det helt enkelt inte mjölkat. Och vad gällde sexualiteten så framställs mannens som stark och svårkontrollerad, även när han var gammal, ”det ryker länge från gamla stubbar”. För kvinnors del handlade det bara om fruktsamhet.

###3. Hur väl beskriver ordspråken livet på det norrländska landet?

– Ordspråk lever extremt länge. Det finns de som menar att man kan utläsa folks nationalkaraktär eller värderingar ur dem. Något säger de kanske, men långt ifrån allt. Vi gillar enkla lösningar. Kvinnor är si och män är så. Att ordspråken var tydliga med vilka sysslor som var manliga eller kvinnliga behöver inte betyda att det var så det gick till i praktiken. Till exempel så var ju männen hemifrån långa tider för att jaga eller arbeta i skogen. Vem högg veden då? Och gjorde allt annat med för den delen?