Kulturkrockar i vården

Anita Berlin, barnsjuksköterska och forskare vid Centrum för allmänmedicin i Stockholm, har undersökt hur man inom barnhälsovården bemöter familjer från utomnordiska kulturer.
Publicerad
Anita Berlin.
Bild: Maja Stenberg

###1. Förekommer kulturkrockar inom vården?

– Javisst. 84 procent av de tillfrågade sjuksköterskorna i min studie vittnar om dålig kunskap om andra religioner och traditioner eller om rena språkproblem. Många upplever också att de inte vet om deras råd förstås eller efterlevs, eller är otillfredsställda med sin insats.

###2. Vilka problem kan uppstå?

– Det kan handla om olika huskurer som man inte känner till, men det vanligaste är att man inte kan bedöma den psykosociala miljön i hemmet. Många intervjuade sjuksköterskor vittnar om sämre stimulering av barnen; många barn från invandrarmiljöer presterar sämre på fyraårskontrollen.

###3. Har du även intervjuat invandrare?

– Javisst. Många upplever en rädsla för att missförstås, och mötet med BVC-sjuksköterskorna präglas av vaksamhet och osäkerhet.

###4. Finns det ingen risk för stigmatisering av invandrare som problemgrupp?

– Absolut, men vi måste ju tala om detta! Vi kan inte bara säga att alla är lika, för många på fältet upplever reella problem vid dessa kulturkrockar. Dem måste vi försöka lösa. Jag har tagit fram en utbildning i kulturkompetens som jag utprövat i min studie. Den hoppas jag få arbeta vidare med.

Publicerad

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor