Att läsa mellan runorna

Samspelet mellan runor och ornamentik är påtagligt, konstaterar Marco Bianchi i en avhandling vid Uppsala universitet.

– Det fanns ett väl utvecklat system för att presentera texten så att läsaren hittar rätt bland rundjur och andra slingor. Ungefär som på ett tidningsuppslag eller en webbsida.

Skriften börjar för det mesta nere till vänster. Men läsordningen är ofta inte given, utan de olika delarna är visuellt avskilda från varandra, och grupperade så att de går att läsa separat.

– På så sätt framhävs olika aspekter av det språkliga budskapet. Så får till exempel runristarnas signaturer ofta en egen plats.

Det finns dock stenar där runorna inte tycks ha använts i språkligt syfte. Ju fler runstenar i ett område, desto mer välskrivna är dessa icke-språkliga inskrifter. I de centrala delarna av Uppland till exempel har stenarna fullt läsliga – om än ej tolkningsbara – inskrifter medan man i runstensperiferin hittar desto konstigare stenar med fantasitecken eller till och med låtsasskrift. Kanske säger det något om läs- och skrivkunnigheten på vikingatiden.

– Man får komma ihåg att det här var ett muntligt samhälle där skriften inte hade samma funktion som i dag. Dessa märkliga inskrifter visar tydligt att skriften i sig var betydelsefull.