Djurisk rättvisa

Har schimpanser, hundar, möss och andra djur ett sinne för rättvisa? Den amerikanske biologen Marc Bekoff besvarade frågan med ett eftertryckligt ja under en föreläsning i Sverige för några år sedan. Med yviga gester och håret i hästsvans hänvisade han till kognitiv etologi, evolutionsbiologi, social neurovetenskap och sunt förnuft. I hans senaste bok är tonen mer lågmäld. Texten, skriven tillsammans med en filosof, är full av språkliga distinktioner och bitvis snåriga resonemang om hur olika mentala förmågor bildar grunden för en moralisk kompass hos olika djur. En intressant utgångspunkt är hundars lek. Den följer vissa spelregler. Om leken blir för våldsam kan hundarna visa tecken på att be om ursäkt eller att förlåta. Varenda hundägare med minsta inlevelseförmåga känner igen beteendet. Det är lätt att hålla med författarna om att det vi människor kallar moraliskt beteende inte nödvändigtvis är något unikt mänskligt. Samtidigt finns risken att människans inlevelseförmåga leder mer fel än rätt. Efter att ha läst boken har jag fortfarande ingen aning om hur man skulle kunna veta om en igelkott kan bli indignerad.