Olika bud om test för prostatacancer
Bild: GJLP / Science Photo Library
Prostatacancer är Sveriges vanligaste cancerform. Varje år får närmare 10 000 män diagnosen, de flesta är äldre än 50 år. En vanlig typ av undersökning går ut på att ta ett blodprov och leta efter förhöjda halter av PSA (prostataspecifikt antigen). Men testet är omstritt.
– Screening har ingen eller liten betydelse för risken att dö av prostatacancer, säger Roger Chou, internmedicinare vid Oregon health and science university i USA.
Han ingår i en forskargrupp som har granskat den tillgängliga forskningen om screening med PSA-tester, och redovisar sina slutsatser i tidskriften Annals of Internal Medicine. I USA är screening utbrett. Men det rekommenderas inte av Socialstyrelsen i Sverige.
Problemet är att testet också avslöjar många tumörer som egentligen är ofarliga, eftersom de utvecklas så långsamt att den som undersökts hinner dö av andra orsaker innan de ger några symtom. Och det är psykologiskt svårt att få en cancerdiagnos och acceptera att det bästa kan vara att vänta och se. Därmed är risken stor att testade män får onödig behandling – som kan leda till impotens, inkontinens och andra komplikationer.
I den andra vågskålen ligger alltså möjligheterna att fånga upp en cancer som dödar var tjugonde man i Sverige. Och det enda sättet att minska dödsrisken är att hitta tumören i tid.
Roger Chou och hans medarbetare har granskat fem olika studier av PSA-screening. De två största och mest välgjorda – en från USA och en från Europa – ger motstridiga resultat. Den amerikanska rapporterar ingen minskning alls av de screenade männens risk att dö av prostatacancer under en uppföljningsperiod på tio år. Den europeiska visade på en minskning med 20 procent efter nio år.
Ett försök med screening i Göteborg, som ingår i den europeiska studien, har dessutom gett bättre resultat. En möjlig orsak är att uppföljningen är längre, 14 år. Bland de svenska männen som erbjöds PSA-screeningen minskade risken att dö nästan till hälften.
– Jag gör själv testet, säger Jonas Hugosson, professor i urologi vid Sahlgrenska akademin i Göteborg och ledare för studien.
Men han understryker att varje man måste sätta sig in i alternativen och fatta ett beslut i samråd med sin läkare.
