Blir klonen verkligen en exakt kopia?

**Fråga:** Det sägs ofta att fåret ”Dolly” var en genetiskt exakt kopia av det får vars cellkärna hon klonades från. Men cellkärnan stoppades ju in i ett ägg, som rimligen innehöll mitokondrier. Saknar variationer i mitokondriens dna betydelse för cellens – och organismens – funktion?

*Gunnar Eriksson*

**Svar:** Det är en bra poäng. Mitokondrierna, det vill säga cellernas kraftverk, och deras dna har vid en kloning inte samma genetiska ursprung som övrigt dna. Mitokondriernas dna nedärvs enbart på mödernet och följer alltid med den äggcell som vid kloning är ”värd” för den cellkärna som ska klonas.

Men mitokondrierna bidrar bara med någon promille av den klonade individens totala antal gener. Hos däggdjur innehåller mitokondriernas dna 37 gener, i cellkärnans dna finns det cirka 20 000. Alltså är bidraget till den klonade individens egenskaper rimligen begränsat. Dessutom innehåller mitokondriernas dna enbart gener, medan cellkärnans dna är fyllt med andra typer av viktiga sekvenser som till exempel påverkar hur mycket protein generna producerar.

Mer komplicerat blir det om man funderar på funktionen hos mitokondriernas gener. De styr cellernas livsnödvändiga energiomsättning. Om ett klonat djur får en annan typ av mitokondriellt dna än sitt ursprungsdjur, kan fundamentala kroppsfunktioner komma att skilja sig åt. Men i cellkärnans dna finns det också viktiga gener, så frågan är om skillnaden kan bli så stor att det får ett märkbart genomslag på individens egenskaper. Själv tror jag inte det.

Även det vi kallar för maternella effekter kan påverka individens egenskaper. Det fertiliserade ägg-et och det växande embryot påverkas på olika sätt av mamman, till exempel genom den näring hon ger eller de hormoner hon producerar under graviditeten. När en surrogatmamma används kommer de maternella effekterna på det klonade djuret att skilja sig från de förhållanden som rådde när ursprungsindividen kom till. Det kan också bidra till att klonen inte blir en exakt kopia.

*Hans Ellegren, professor i evolutionsbiologi, Uppsala universitet*