Klas Åmark, professor i historia vid Stockholms universitet, har skrivit en mycket tät och sammanhållen bok om Sveriges förhållande till nazismen. För inte så länge sedan menade man att Sverige var neutralt under andra världskriget. I dag har ordet bytts ut mot det mer moraliskt laddade begreppet bystander, det vill säga den som står bredvid ett övergrepp utan att reagera.
Förintelsen är numera en del också av den svenska historien, och denna tegelsten till bok summerar forskningen på ett både lättläst och mycket detaljerat sätt.
Klas Åmark visar att svenska UD mycket väl kände till utrotningen av Europas judar redan i början av 1943 eller möjligen till och med hösten 1942. Men det var uppgifter om nazisternas tortyr i norska fängelser som fick opinionen mot eftergiftspolitiken att växa i Sverige – något som visar hur perspektiven kan förändras. Klas Åmark skriver om moralens geografiska rum – i dåtidens Sverige sattes närhet före skyddsbehov när det gällde hjälpinsatser. Och då vägde torterade norrmän tyngre än exempelvis mördade polska judar.
Att bo granne med ondskan
Åmark, Klas
Albert Bonniers förlag