Etisk strid om våra första blodsdroppar

– Det är fånigt och ologiskt, säger Stellan Welin, bioetiker vid Linköpings universitet.

Debatten gäller den så kallade PKU-biobanken vid Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge. Biobanken innehåller blodprover från över tre miljoner svenskar födda sedan år 1975, och den hjälper forskare att förbättra metoderna för att hitta svåra sjukdomar hos spädbarn.

Men biobanken är intressant även för poliser. Redan på 1990-talet blev det tekniskt möjligt att jämföra dna från en brottsplats med ett blodprov från PKU-biobanken.

År 1993 sade Socialstyrelsens dåvarande generaldirektör Claes Örtendahl att något sådant aldrig skulle bli aktuellt eftersom materialet skyddas av patientsekretessen. Tio år senare ville polisen ha ut ett blodprov från Mijailo Mijailovic för att försäkra sig om att gripa rätt person under utredningen av mordet på utrikesminister Anna Lindh. Biobankens chef lämnade ut provet.

Händelsen fick många att uppfatta biobanken som ett hot mot den personliga integriteten. Ett par tusen personer begärde att deras lagrade blodprover skulle förstöras. Och forskare varnade för att det skulle bli svårt att använda biobanken som det från början var tänkt om nyblivna föräldrar säger nej till att låta sina barn finnas med.

År 2008 fick en statlig utredning uppdraget att tänka ut vilka lagar som borde gälla för de svenska biobankerna, och då särskilt överväga under vilka förutsättningar polisen borde få använda dem.

Bara en månad innan utredningen skulle vara klar, efter drygt två års funderingar, kom ett nytt direktiv från Socialdepartementet: det ska vara totalförbud mot att använda PKU-biobanken för att utreda brott.

Följaktligen kom utredarna fram till att ett totalförbud är den bästa lösningen. Deras slutsatser presenterades i november förra året och har nu varit ute på remiss. Överlag är reaktionerna positiva.

Gentekniknämnden tycker att totalförbudet är mycket bra. Men den är inte helt enig. Stellan Welin, som ingår i nämnden, har en annan uppfattning. I ett särskilt yttrande påpekar han att poliser som utreder ett allvarligt brott kan få rätt att göra husrannsakan, läsa dagböcker, begära ut sekretessbelagda patientjournaler och mycket annat. Och en misstänkt som grips kan bli tvingad att lämna ett dna-prov.

– Att ett biologiskt prov i en biobank skulle ha starkare skydd än personen själv är absurt, säger Stellan Welin.

Han tycker också att det är ologiskt att utredningen har kommit fram till att PKU-biobanken bör få användas för att identifiera döda (vilket gjordes efter tsunamikatastrofen år 2004) och i faderskapsmål då det inte går att få tag i den möjlige fadern – men inte till att lösa allvarliga brott.

Nils Uddenberg, docent i psykiatri och empirisk livsåskådningsforskning, håller med.

– Jag tror att det finns överdrivna föreställningar om vad man kan ta reda på om folk genom att undersöka deras dna, säger han, och tillägger att om han hade skrivit dagbok så skulle han vara mer mån om sekretessen för den än för sina blodceller.

Även Nils Uddenberg är ledamot i Gentekniknämnden och har skrivit under Stellan Welins yttrande. Övriga undertecknare är Sten Stymne, professor vid Sveriges lantbruksuniversitet, och Josef Fransson, riksdagsledamot för Sverigedemokraterna.

– Att få medhåll av en sverigedemokrat kändes lite kymigt, men om han håller med så får han väl skriva under, säger Stellan Welin.

Tidigast till hösten väntas regeringen lägga fram ett förslag om en ny biobankslag till riksdagen.