Mot en fredligare värld?

– Det är en vanlig föreställning att allt bara blir värre, säger Stina Högbladh. Och det är lätt att bli bekräftad när man läser tidningen eller ser på tv – vi översvämmas av negativa bilder. Men i själva verket har världen blivit fredligare!

Stina Högbladh har arbetat som projektledare vid konfliktdatabasen The Uppsala conflict data program i snart tio år. Hon och ett tiotal andra forskare vid Institutionen för freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet samlar data om krig, konflikter och fredsprocesser sedan 1946. Insamlingen startade på 1970-talet, och databasen har funnits online sedan 2004. Förra året lanserades konfliktdatabasen även som applikation till smarta mobiltelefoner, och nyligen belönades den med det amerikanska statsvetarförbundets pris för bästa databas.

Materialet är öppet för all världens forskare – men även journalister och studenter har nytta av den. Forskarna går igenom tidningsartiklar, nyhetsinslag, rapporter från FN, Human rights watch och Amnesty och så vidare. Detta material – det kan handla om uppåt 200 000 artiklar per år – systematiseras, kodas och hamnar i databasen. Tanken är att man ska få tillgång till opartisk och tillförlitlig information, vilket är svårt när det gäller just konflikter.

I dag är det mycket lättare än för bara ett par decennier sedan att hitta information från alla delar av världen, även för massmedierna – vilket kan förstärka bilden av elände runt om i världen. Men för inte så länge sedan kunde stora krig utspelas i medieskugga.

Tanken är att all tillgänglig information ska hjälpa forskarna att hitta formler för ett effektivt fredsarbete och att motverka krig.

– Det finns gott hopp om att vi ska kunna minska konflikterna i världen, säger Peter Wallensteen.

Han är innehavare av Dag Hammarskjölds professur i freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet, och ansvarig för arbetet med konfliktdatabasen. När jag når honom är han i USA för att bland annat berätta om konfliktdatabasen. Han är försiktigt optimistisk inför framtiden.

– Vår forskning och våra data visar till exempel vilka mekanismer som kan hindra konflikter från att trappas upp eller spridas. Så visst – mänskligheten verkar faktiskt ha förmåga att lära sig något av vad som hänt. Och där kan vår forskning bidra.

Freds- och konfliktforskarna vid Uppsala universitet kan visa på en överlag positiv trend – krig håller alltmer på att bli ett undantagstillstånd. Särskilt gäller det för de senaste tjugo åren.

Sedan andra världskrigets slut har vi sett 244 väpnade konflikter i världen, om vi med väpnad konflikt menar strid om ett område med minst 25 döda i strider per år. Databasen visar tydligt att åren kring 1990, när kalla krigets världsordning upplöstes, så ökade konflikterna i och med denna stora omvälvning. Sedan dess har antalet konflikter i världen minskat, liksom antalet döda i konflikterna.

Under 2000-talet medförde ”kriget emot terrorismen” att konflikterna ökade något, men de senaste åren har de återigen minskat.

– Även om konflikternas antal minskat, så bör man ha i minnet att de konflikter vi ser dessutom är mindre och med färre antal dödsoffer, säger Stina Högbladh.

Just detta med dödsoffer är svårt – och ofta omstritt. Databasens syfte är att underlätta vetenskapliga analyser och jämförelser mellan tider och regioner. Därför är det viktigt att vara konsekvent och använda samma definitioner och metoder för alla konflikter.

– Under pågående konflikter förekommer ofta överdrivna dödssiffror, ofta från någon part som vill utmåla sig som offer, eller av journalister som väljer höga och alarmistiska siffror, säger Stina Högbladh. Vi räknar bekräftade dödsfall, vilket ger låga siffror. Dessutom arbetar vi fortlöpande med att revidera antalet döda i olika konflikter, eftersom det kan ta decennier att fastställa sådant.

Peter Wallensteen konstaterar att globaliseringen bidrar till att göra världen fredligare – eftersom det blivit alltmer legitimt att lägga sig i. Världen har blivit mindre, och det är svårare för stater att undanhålla en intern konflikt och framställa den som en nationell ensak.
– Ett internationellt engagemang är en underskattad faktor i de senaste decenniernas utveckling, säger Peter Wallensteen. Det har bidragit till minskningen av antalet konflikter i världen. Det handlar om allt från internationella domstolar, handelssanktioner och medlingsaktiviteter till FN-aktioner och regionala organisationer som lägger sig i. Allt detta har bidragit till att göra krig mindre effektiva och svårare att vinna något på.

– Man bör alltså lägga sig i – men på ett fredligt sätt, säger han, och påpekar att militära interventioner riskerar att förlänga befintliga konflikter.

Även demokratiutvecklingen är en självklar faktor bakom framstegen.

– Men det tar lång tid att bygga demokratier, säger Peter Wallensteen.

På lång sikt spelar detta en oerhörd roll, men under en pågående konflikt behövs snabba lösningar.

Kommer vi att nå en nollvision?

– Ja, det tror jag, säger Peter Wallensteen eftertänksamt, men med eftertryck. Jag tror att vi så småningom kommer till en situation då vi häpet kommer att fråga oss varför vi använde våld för att lösa konflikter – men när vi är där, nej det vet jag inte.

– De senaste decennierna har vi upplevt stora oväntade förändringar ungefär vart tionde år: Berlinmurens fall 1989, den elfte september 2001, den arabiska våren 2011, säger Peter Wallensteen. Och två av dessa tre inger faktiskt hopp. Så jag envisas med att vara optimist.