”Språket gör något med oss”
###Vad har du undersökt i din forskning?
– Jag har analyserat 1986 års psalmbok, som är den officiellt sanktionerade, och som används för att förmedla kristen tro. Jag har intresserat mig för könen i psalmerna – alltså hur kvinnor och män framställs. Kvinnor förekommer exempelvis 181 gånger och män 2 433 gånger. Men då har jag bara räknat pronomenet han, och inte honom eller hans.
###Hur ska vi förstå detta?
– Att det är en slagsida åt männen är väl knappast nytt, men att skillnaden är så stor förvånade mig. Förutom att räkna har jag analyserat hur könen värderats. Kvinnor kopplas i psalmtexterna till relationer, till den privata sfären och till klandervärd sexualitet – några framställs som synderskor. Medan män kopplas till överföringen av kristen tro och till samhället i stort, ja det är det gamla vanliga!
###Vad betyder detta för dem som sjunger psalmerna?
– Jag menar att detta skapar en språklig dissonans. Det innebär att varje kvinna måste fråga sig om detta handlar om henne, om det bara står om honom och han hela tiden. Det blir en tröskel att ta sig över. Kvinnor osynliggörs och får svårt att få ett sammanhang i och med denna språkliga dissonans. För språket gör något med oss. Där förmedlas en ideologi om rangordningen i samhället.
Är det inte så att psalmerna avspeglar att det handlar om en 2 000 år gammal religion framväxt i starkt patriarkalisk miljö?
– Jo, men frågan är hur vi ska hantera detta i dag. Det finns en sprängkraft i denna religion som inte har tagits till vara. Vi kan skriva nya psalmer med en annan agenda.
###Men om det står i Bibeln att Gud är en man, en fader och att Jesus är hans son så blir det väl en slagsida?
– Jesus kallade Gud sin fader för att överraska – det var något nytt. Men denna nyhet har nu försvunnit. Nu behövs nya tolkningar så att bilden av Gud vidgas och får liv på nytt. Fadersbegreppet är inte längre revolutionerande. Och ska vi då ta fasta på fadersbegreppet – eller det som är revolutionerande? Att läsa Bibeln ordagrant kan ju leda väldigt vilse.
Kulturarvet är ju inget kul arv. Vi har nyligen lärt oss att Tintin och Pippi Långstrump är rasister, att Evert Taubes visor är sexistiska och så vidare. Ska vi skriva om historien nu?
– Nej, men vi måste förhålla oss till den. Vi kan inte bara svälja den. Vi måste fråga oss vilka bilder som förmedlas. Men det medför förstås en större distans till gamla texter.
Det är mycket som inte håller måttet för 2011 års normer. Förr skulle vi lära av historien – nu är det historien som inte håller måttet, eller hur?
– Ja, men även detta är väl en lärdom – så här har historien sett ut. Och hur ska vi göra i dag för att undvika samma misstag? Sedan kommer framtidens historiker säkert att slå ner på oss. Varje tid har sina normer, det måste man ha respekt för.
###Finns det exempel på bra psalmer?
– Ja, psalm 288. Den handlar om att vara djärv, fri och se nya möjligheter. Den är bra ur en feministisk synvinkel, eftersom vi kvinnor annars ska vara lydiga som Maria. Lyssna här:
*Gud, från ditt hus, vår tillflykt, du oss kallar*
*ut i en värld där stora risker väntar.*
*Ett med din värld, så vill du vi ska leva.*
*Gud, gör oss djärva!*
