Bin tamare än minkar

Ett tamt djur har lärt sig att leva i människans närhet. Det kan till exempel handla om en björnunge som handmatats och som fått sitt behov av närhet från människan under uppväxttiden. Men om den björnen får ungar, så föds de vilda. Domesticerade djur däremot, föder tama ungar. Då sitter tamheten alltså i generna, och är inte ett inlärt beteende.

Domesticering innefattar dessutom hela arter, och de domesticerade formerna betraktas som underarter till sina vilda anfäder. Men tama djur är individer, som späckhuggaren Willy eller älgarna på Skansen.

Gränsdragningen kan ändå vara svår ibland. Domesticerade arter kan vara olika tama. Honungsbin räknas till exempel som domesticerade, men uppfattas nog som mera vilda än tama. Höns har funnits vid människans sida i ungefär 6 000 år. De skiljer sig radikalt från sina anfäder både till utseende och beteende. Men de är knappast tama i samma betydelse som till exempel hundar. Minkar och illrar är ganska nära släkt. Men medan illern är tam nog för att fungera som husdjur, så har minkar kvar så mycket av sitt vilda beteende att de kan överleva på egen hand om de släpps fria.

Fåret, geten, kon, svinet, hästen, dromedaren, kamelen, laman, åsnan, renen, vattenbuffeln, tamjaken, balioxen och gayalen – människan har lyckats göra 14 däggdjursarter till husdjur. Det är inte många, med tanke på hur många försök som har gjorts. Det går till exempel många historier om svenska älgar, även om det troligen är en myt att de skulle ha prövats i det svenska kavalleriet.

Vad är det då som avgör om ett djur kan domesticeras?

Till att börja med får de inte vara för dyra i drift. Växtätare eller rovdjur som kan acceptera att leva på rester och slaktavfall lämpar sig bättre än till exempel lejon, som föredrar rent kött. buffeln, tamjaken, balioxen och gayalen – människan har lyckats göra 14 däggdjursarter till husdjur. Det är inte många, med tanke på hur många försök som har gjorts. Det går till exempel många historier om svenska älgar, även om det troligen är en myt att de skulle ha prövats i det svenska kavalleriet.

Vad är det då som avgör om ett djur kan domesticeras?

Till att börja med får de inte vara för dyra i drift. Växtätare eller rovdjur som kan acceptera att leva på rester och slaktavfall lämpar sig bättre än till exempel lejon, som föredrar rent kött.

Generationstiden är också viktig. Elefanten kan tämjas men har aldrig domesticerats. Det beror främst på att de blir könsmogna vid hög ålder och att honorna har en dräktighetstid på ungefär två år.

Det finns också arter som är väldigt svåra att para i fångenskap.

Djurens temperament spelar också in. Djur som flyr i vild panik, som gaseller, är svåra att kontrollera. Och björnar som stannar och försvarar sig är för farliga.

Den kanske viktigaste egenskapen som nästan alla fullt domesticerade djur delar, är att de lever i hierarkiska grupper. De är sociala. Det gör att de har en naturlig fallenhet för att samarbeta och att underkasta sig dominanta individer. Vargen är ett typexempel på en sådan art.

Evolutionen kan bara gå framåt, aldrig bakåt. Domesticerade arter som förvildas återgår därför inte till sitt ursprung utan ger upphov till nya underarter.

Vargen gav oss hunden och förvildade hundar har gett upphov till underarter som dingon i Australien. Man tror att den har levt i frihet i 4 000 år på kontinenten. Den ser ut som en stor brun hund, men ylar som en varg. Tamhästen är en domesticerad form av vildhästen. Av dem finns bara en art kvar, Przewalskihästen. Frisläppta eller förrymda tamhästar har däremot gett upphov till förvildade hästar, som Nordamerikas mustanger.