Hård träning gav ovanlig skada

”När en person som tränar hårt drabbas av smärtor ligger det närmast till hands att tro att det handlar om att muskler, ligament eller skelett har drabbats av något slags överbelastning. Här visade sig dock orsaken vara en helt annan.

Den 46-åriga patienten var elitcyklist och i grunden helt frisk. Med tiden började han få ont i sitt vänstra ben när han cyklade, och smärtan bara tilltog. Under två års tid sökte han upprepade gånger hjälp hos sjukgymnast, naprapat och även hos massör. Men trots olika typer av fysisk behandling gick det inte att få bukt med smärtan. Han fick allt ondare och utvecklade en spänningskänsla i låret. Nu sökte han tre olika läkare – två allmän­specialister och en ortoped – men inte heller de lyckades ringa in problemet.

Trots smärtorna fortsatte han med sin träning och deltog i ett cykellopp i Syd­afrika. De här cykelkillarna pratar om sina krämpor och tipsar varandra, och han fick då höra att hans symtom skulle kunna ha med kärlen att göra. När han för att testa den hypotesen försökte ta pulsen i vänster ljumske visade den sig vara ytterst svag.

Så snart han var hemma igen kontaktade han sin husläkare och fick remiss till oss på kärlkirurgen. Här kunde vi konstatera att han helt saknade puls i vänster ljumske. Detta var första gången jag råkade på en pulslös cykelpatient, men jag hade läst om fenomenet och hört talas om det på kongresser.

För att mer noggrant undersöka blodflödet mätte vi hans blodtryck i armen och i ankeln. Hos en frisk person är det lika, men i hans fall var ankeltrycket bara 65 procent av trycket i armen, vilket betyder att blodflödet är mycket begränsat.

När vi sedan gick vidare och avbildade kärlen med hjälp av datortomografi visade det sig att hans vänstra grenartär, den så kallade arteria iliaca, var helt igensatt. Inga andra kärl hade minsta tecken på att vara förträngda.

Det här är något som kan drabba elitcyklister och det beror på att kärlet kläms ihop när de sitter kraftigt framåtlutade och trampar.

Det krävs träning på elitnivå för att utveckla den här typen av skada – de här personerna cyklar uppåt tio mil om dagen och med tiden har det stackars kärlet vikts ihop miljoner gånger. Så småningom börjar det försöka läka den mekaniska skadan genom att växa till och få en tjockare innerslang. Till slut kan det bli helt stopp, som hos den här mannen. Att han över huvud taget hade något blodflöde ner till ankeln beror på att blodet letar sig fram via andra småkärl, som små cykelvägar vid sidan av den tilltäppta motorvägen.

Att det oftast är vänster sida som drabbas finns det ingen förklaring till. Men att det huvudsakligen är män som drabbas beror på att fler män än kvinnor elitcyklar, men också på att kvinnor har vidare bäcken.

Trots att jag har kirurgi som mitt levebröd är jag mycket försiktig med att operera om det inte handlar om hot mot liv eller lem, eftersom det alltid finns risk för komplikationer som blodproppar. Och det lättaste hade ju varit att han slutade cykla så förtvivlat mycket.

Men den här mannen var mycket tydlig med att hans livskvalitet skulle bli kraftigt nedsatt om han inte kunde fortsätta träna, så till slut opererade jag hans kärl och tog bort den del som var förträngd och kortade kärlet lite. Efter operationen blev han direkt symtomfri och var så vid uppföljningen tre år efteråt. Men efter operationen har han faktiskt lagt elitcyklingen på hyllan.”

*Berättat av Christer Drott, docent och kärlkirurg vid kirurgkliniken, Borås lasarett, för Lotta Fredholm, vetenskapsjournalist.*