Ett högt pris för bättre glid

Kemisten Helena Nilsson vid Örebro universitet har följt det svenska skidlandslagets vallateam under fem säsonger. Genom blodprover har hon undersökt hur ämnen från vallan tas upp och lagras i kroppen. Moderna glidvallor innehåller bland annat PFOA (perfluoroktansyra) som används vid tillverkning av teflon. Syftet är att bilda en slät, vatten- och smutsavvisande yta som glider lätt på snön.

Men vissa perfluorerade ämnen är giftiga, och det är där Helena Nilssons forskning tar sin utgångspunkt. Resultaten är tydliga. Halterna i blodet är mycket högre hos proffsvallarna än hos befolkningen i gemen, i vissa fall upp till 500 gånger högre.

– Att halterna skulle vara förhöjda anade vi, men inte att de skulle vara så extrema.

Studien är den mest omfattande som gjorts på fluorvallor och människor. Resultaten är ännu en tankeställare för vallaindustrin, som sedan tidigare tvingats bemöta forskning som visat att de dyra fluor-vallorna inte säkert ger bättre glid i långa loppet.

Det har länge funnits misstankar om att ångorna från uppvärmda fluorvallor inte är nyttiga. Professionella vallare kan drabbas av så kallad ”fluorfeber”, som liknar influensa, i början av säsongen.

– Det verkar som om kroppen blir tillvand. Men halterna av fluor–ämnen i blodet fortsätter hela tiden att stiga, säger Helena Nilsson.

De perfluorerade ämnena är mycket stabila och blir kvar länge i blodet. Det innebär att den som regelbundet utsätts, säsong efter säsong, bygger på de gamla nivåerna.

Helena Nilsson har även mätt luftkvaliteten i vallabussen och konstaterat att luften där innehåller höga dammhalter, upp till sju gånger över gränsvärdet.

– Ett skyddsombud skulle direkt kunna stänga arbetsplatsen av arbetsmiljöskäl, säger hon.

Hon vill inte påstå att det är skadligt att valla sina skidor; detta behöver studeras mer. Men hon tycker att resultaten oroar:

– Att åka skidor är otroligt nyttigt och bra, och det ska man givetvis inte sluta med. Men att vistas mycket i en vallabod med fluor­ångor och damm är definitivt inte hälsosamt. Ska man glidvalla bör man göra det i väl ventilerade utrymmen – helst utomhus – eller med andningsskydd på, säger Helena Nilsson.

Åke Bergman, professor i miljökemi vid Stockholms universitet, anser att det behövs mer forskning om de långsiktiga effekterna av de perfluorerade ämnena PFAS, där perfluoroktansyra, som förekommer i fluorvalla, ingår. I djurförsök leder höga halter till hormonstörningar som framför allt slår igenom på avkomman.

– Den läskigaste och mest akuta effekten vid försök på råttor och möss är plötslig död hos avkomman, kort efter nedkomsten. Det verkar som om PFAS påverkar hjärtfunktionen, säger Åke Bergman.

Djurförsöken visar också på försämrad reproduktionsförmåga och lägre födelsevikt. Men också på övervikt:

– Avkommor som föds normala eller till och med underviktiga blir senare tvärfeta. Det finns skäl att tro att det också gäller oss människor, alltså att kemikalier till en del ligger bakom den fetmaepidemi som sveper över världen, säger Åke Bergman.

Det finns också studier som tyder på allvarligare långtidseffekter av PFAS. En översiktsrapport utgiven 2007 av Society of toxicology räknar upp en rad misstänkta hälsorisker, alla konstaterade i djurförsök: hormonförändringar, leverskador, missbildningar hos avkomman, genetiska förändringar samt förhöjd risk för levercancer.    

Helena Nilssons forskning har lett till att svenska och norska vallateam fått betydligt bättre arbetsmiljö, med väl ventilerade specialbyggda bussar.