Vinnare av Tidskriftspriset: Årets rörligt 2024!

Inte alltid bäst att bli stum av skräck

Publicerad

Bild: Istock

Varför skriker man när man upplever  något som läskigt? Om jag blir rädd för något och tror att det ska fånga mig borde jag väl vara tyst i stället?  

Leo Stenberg

Svar: I ett läge då du skriker till av rädsla kan man tänka sig att du blir överraskad av något hotande och att skriket har en signalfunktion för andra omkring dig: ”Fara – sätt er i säkerhet!”. Detta har ur ett evolutionärt perspektiv varit värdefullt för att våra förfäder skulle kunna överleva. Genom att varna andra i flocken kunde de rädda sig, även om varningssignalen kunde vara till nackdel för den som skrek och avslöjade sig. Motsvarigheter finns även inom djurvärlden. Till exempel avger råttor och möss speciella läten i farliga situationer, tydliga signaler för andra i gruppen om att något hotar.

Men även om du upplever att ett skrik kommer spontant och direkt, har din hjärna sannolikt utvärderat situationen först och avgjort om du bör skrika.

Enligt djurstudier är den första reaktionen på ett möjligt hot i omgivningen snarare så kallad freezing. Djuret håller sig helt stilla medan det utvärderar den farliga situationen. Om hotet är tillräckligt långt borta tar djuret till flykten. Om hotet är mycket nära och en konfrontation inte kan undvikas, går det till aggressiv mot­attack och försvarar sig. Men detta är ett sistahandsval.

Ett läte av rädsla, som ett skrik, kommer in i ett relativt sent skede där signalfunktionen till andra är viktigast, alltså när det inte finns några uppenbara nackdelar med att röja sitt läge eller då läget kanske redan är röjt. Om du till exempel skriker när en stor hund plötsligt dyker upp har din hjärna redan hunnit utvärdera situationen. Den har bedömt att ett skrik är ett bra val för att varna dina kompisar och kanske till och med skrämma bort hunden.

Tomas Furmark, professor i klinisk  psykologi vid Uppsala universitet.

Publicerad

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor