Fyra liter väder per dag

Svar: Människor har alltid fascinerats av mag-tarmkanalens gaser och dess effekter – från diskreta omständigheter till plågsam uppblåsthet och ökat bukomfång som kräver läkarbesök. Så vad är då gas i mag-tarmkanalen och varifrån kommer den? Gaserna har två egenskaper som väcker intresse. Det ena är volymen, som kan vara överraskande stor. Det andra är odören.

De huvudsakliga ämnen som bildas är vätgas, koldioxid, metan och kvävgas. Under normala omständigheter bildas vätgas, koldioxid och metan av bakteriefloran i grovtarmen, medan kvävgas är en stabil gas som når mag-tarmkanalen genom att man sväljer luft (kvävgas och syre) som sedan snabbt, inom cirka 30 minuter, passerar mag-tarmkanalen.

Bakteriefloran i mag-tarmkanalen är hos människan normalt lokaliserad till grovtarmen, och väger cirka två kilo. Bakterierna bildar vätgas och koldioxid, som sedan kan bilda metan. Alla dessa gaser är luktfria.

Bakterieflorans kapacitet är imponerande. Gasbildningen kan stiga till 2–4 liter per dygn. Av detta kommer hälften att absorberas till blodbanan och sedan vädras ut med utandningsluften. Den andra hälften måste lämna kroppen i form av vädersläppning, närmare två liter per dygn. Beräknat på ett medeltal av tolv vädersläppningar per dygn blir volymen av varje 170 milliliter. Det motsvarar ungefär den mängd avföring som vi levererar per tömning. Den fysiologiska slutledningen av detta är att det för kroppens reflexmekanismer sannolikt är lika viktigt att släppa gas som att tömma avföring. Skillnaden ligger i de extremt känsliga receptorer vi har i ändtarmen, som kan signalera gas eller avföring och ger oss möjlighet till den kontroll som de sociala omständigheterna kräver.

Mängden gas är beroende av hur mycket icke-absorberbara näringsämnen vi äter, framför allt fibrer som når tarmfloran. Vegetarisk kost är således en utmaning för floran och vegetarianer riskerar en kraftfull gasbildning.

Hur är det då med odören? Denna kommer från de minimala mängder av spårgaser som innehåller svavel och som bildas i mag-tarmkanalen. I huvudsak är det så kallade indolföreningar, som skatol och metylindol. Den viktigaste svavelkällan i vår näring är aminosyrorna metionin och cystein. Dessa finner man i hög halt i äggula och kött. Kött- och äggätare torde således vara i riskzonen för anstötliga odörer, även om gasvolymen är hanterbar.

De akustiska fenomen som uppträder beror på den gasvolym som under högt tryck (100–150 mmHg) pressas mot slutmuskeln och släpps ut. I detta hänseende torde det inte vara någon skillnad mellan vegetarianer och köttätare.

/Per Hellström, professor i gastroenterologi och hepatologi, Uppsala universitet