Fredspris i linje med ursprungsidén

OPCW, Organisationen för förbud mot kemiska vapen, får Nobels fredspris år 2013 för sitt omfattande arbete för att förbjuda kemiska vapen. Flera svenska freds- och konfliktforskare har kommenterat priset och menar att det är ett ”intressant och gott val” och en ”värdig vinnare” som gjort en ”stor insats”. Flera menar att användningen av kemiska vapen i det syriska inbördeskriget kan ha påverkat valet av pristagare.

När fredspristagaren ska utses kan Nobelkommittén välja mellan att vara reaktiva eller proaktiva, mellan att belöna tidigare insatser eller att ge aktuella fredsprocesser en skjuts framåt.

– I det här fallet är det lite både och. Man pekar ut ett arbete som har gjorts under väldigt lång tid, men som håller på att leda till att den här kategorin av vapen kan avskaffas helt, säger Isak Svensson, docent vid Institutionen för freds- och konfliktforskning, Uppsala universitet.

Årets fredspris ligger i linje med prisets ursprungsidé. Från början gav man ofta fredspriset för konkreta insatser mot krig, men efter hand har begreppet fred vidgats. På senare år har saker som fattigdomsbekämpning, klimatfrågor och mänskliga rättigheter betonats i motiveringarna. Det har idéhistorikern Rebecka Lettevall påpekat i artikeln Från fred till frid (F&F 8/07).

Kanske ligger årets pris i fas med en värld som blivit våldsammare de senaste fem åren. Trots den långsiktiga trenden att allt färre dör av våld och krig, har vi sett en förändring och försämring det senaste halvdecenniet. Kriget i Syrien, kaoset i Libyen och på andra håll i Mellanöstern samt knarkkriget i Mexiko har dragit upp dödstalen, se Nu blir världen våldsammare (F&F 8/13). Detta aktualiserar det konkreta fredsarbetet.