Rysningar ligger nära barnskrik och nödrop

Svar: Bara tanken på fingernaglar som skrapas mot svarta tavlan får många av oss att börjar rysa eller vilja knipa ihop öronen. Men vad som händer beror lite på vad vi förväntar oss. I en undersökning fick deltagare i två olika grupper lyssna på naglar som skrapade mot svarta tavlan.

Den ena gruppen fick veta att de skulle få lyssna på ett stycke nyskriven musik medan den andra fick informationen att det var just skrapljud de skulle få lyssna på.

De som trodde att de lyssnade på musik reagerade inte alls lika starkt som de deltagare som visste varifrån ljudet kom. De fick inte heller lika hög puls och blodtrycket steg inte lika mycket. Att vi ändå reagerar på skrapljudet kan bero på den höga frekvensen. De ljud som väcker mest obehag hos oss människor har en frekvensvidd på 2–4 kilohertz (kHz), vilket motsvarar ljuden från den ljusaste oktaven på ett piano. De ljud som är mest skadliga för vår hörsel faller inom samma frekvensområde. Det är därför rimligt att känsligheten för den här typen av ljud har haft betydelse för vår hörsel och för vår överlevnad under evolutionen. Det kan också ha gjort oss mer reaktionsbenägna på barnskrik och varningsrop.

En nyligen publicerad studie visar att ljud som människor upplever som obehagliga aktiverar amygdalakärnan i hjärnan. Amygdala är en liten struktur som har betydelse för uppkomsten av fruktan och fobier.

Den negativa reaktionen kan alltså delvis vara medfödd. Men den studie som jag nämner först visar att vår reaktion också är miljö­betingad.

Helena Backlund Wasling, Institutionen för neurovetenskap och fysiologi, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.