Här är djuren som sover minst

Sova är något vi alla gör. Sömn är viktigt för att hjärnan ska kunna fungera optimalt. Utan sömn blir våra reaktioner långsamma, vi får svårare att lära oss ny information, och vi får problem med att minnas. Exempelvis räcker det med en natt utan sömn för att vi ska prestera lika dåligt på reaktionstest som om vi hade varit berusade.

Forskningen har visat att alla djur sover – alltifrån ryggradslösa djur som maneter och maskar, till ryggradsdjur som däggdjur och fåglar. Att alla djur verkar sova tyder på att sömnen uppfyller viktiga funktioner som utvecklades tidigt i evolutionen och som har hängt med tills i dag.

Människan, liksom övriga däggdjur samt fåglar, har två typer av sömn: REM (rapid eye movement) och icke-REM. Dessa sömntyper fyller separata men komplementära funktioner. Mot den bakgrunden är det intressant att vissa arter klarar sig på extremt lite sömn över lag, eller på lite av en typ av sömn.

Generellt brukar större däggdjur sova mindre än små däggdjur. Det största landlevande däggdjuret är inget undantag. En studie på afrikanska elefanter visade att de sover väldigt lite. Två matriarker sov bara cirka två timmar per dygn, men vissa dagar sov de inte alls! För det mesta stod elefanthonorna upp medan de sov. Bara vart tredje eller vart fjärde dygn lade de sig ner för att sova.

Än så länge är det oklart hur elefanter klarar sig på så lite sömn. Det är dock möjligt att elefanterna sov mer än vad forskarna kunde mäta, eftersom studien använde sig av snabelrörelser för att uppskatta sömn. Det beror på att det är svårt att mäta hjärnaktivitet genom elefanters tjocka skallben.

När sälar inte är ute till havs för att söka föda spenderar de en hel del tid på land. En sömnstudie på nordliga pälssälar fann att dessa sälar tillbringar mycket av sin tid på land i icke-REM-sömn. Deras REM-sömn utgjorde 80 minuter per dygn.

När sälarna i studien var tvungna att tillbringa två veckor i vatten så sov de med en hjärnhalva i taget i icke-REM-sömn. REM-sömn reducerades till endast tre minuter per dygn.

När sälarna återvände till land efter två veckor hade de förlorat hela 13 timmars REM-sömn. Många andra däggdjur tar igen förlorad sömn när de kan, men det gjorde inte pälssälarna.

Marina däggdjur måste klara av att andas luft samtidigt som de sover i vatten. Valarnas lösning på problemet är att sova med en hjärnhalva i taget. På så sätt kan de simma nära ytan medan de sover.

En studie på späckhuggare följde två dräktiga honor i fångenskap under fyra månader, och ytterligare fem månader efter att de fött sina kalvar. Under dräktigheten sov späckhuggarna mellan fem och åtta timmar per dygn. Oftast sov de flytande vid ytan eller på botten av poolen. Detta förändrades drastiskt efter förlossningen då både modern och kalven simmade konstant.

Späckhuggarna undvek olika typer av hinder och krockar med andra späckhuggare. Det tyder på att de för det mesta var vakna, eller vakna med en hjärnhalva. Liknande beteenden har även observerats bland närbesläktade delfiner. Detta är fascinerande eftersom unga djur ofta behöver mer REM-sömn än vuxna, då REM är viktigt för hjärnans utveckling.

Under REM-sömnen sover båda hjärnhalvorna, samtidigt som kroppen blir paralyserad. Eftersom späckhuggarna och deras kalvar simmade konstant verkar de inte ha fått någon REM-sömn alls. Men det är tänkbart att de sover på ett sätt som vi ännu inte känner till.

En extrem fågel som klarar sig på lite sömn är den större fregattfågeln. Till skillnad från andra havsfåglar kan inte fregattfåglar landa på vattnet. De har dåligt utvecklade simfötter och deras fjäderdräkt är inte vattentät. Detta betyder att när de söker föda över öppet hav måste de konstant hålla sig i luften. De kan bara fånga fisk uppe vid ytan.

En födosökande fregattfågel kan vara ute till havs i upp till två månader. Under den tiden sover de bara cirka 40 minuter per dygn, och de sover i flykten. Men hur kan de flyga samtidigt som de sover? Detta har fåglarna löst genom att sova med en hjärnhalva i taget. På så sätt kan de hålla sig halvvakna (och försäkra sig om att de inte råkar landa i vattnet) och glidflyga samtidigt som de sover.

När fregattfåglarna återvänder hem igen till sina bon sover de väldigt mycket: hela 13 timmar per dygn.

Tuvsnäppan är ett av djurrikets mest extrema exempel på sömn­löshet. Under sommaren migrerar dessa fåglar från Sydamerika till Alaska för att para sig. Eftersom det är så långt norrut är solen uppe dygnet runt under den hela tre veckor långa parningssäsongen. Hannarna är vakna upp till 95 procent av tiden och ägnar sig åt att skydda sina territorier från andra hannar och, såklart, åt att imponera på honor. Honorna sover betydligt mer än hannarna.

De hannar som är vakna mest hinner para sig med flest honor, och får därmed fler ungar än andra hannar. Sömnlöshet har alltså blivit adaptivt. Intressant nog kan de inte helt och hållet låta bli att sova. Man skulle kunna kalla detta parningssystem you snooze, you lose.

Den mexikanska tetran är en sötvattensfisk som lever i floder. Intressant nog har individer lyckats sprida sig till grottor. Med tiden har dessa grottlevande populationer blivit av med sina ögon, och brukar därför kallas för blinda grottfiskar.

Forskare har jämfört sömn mellan flod- och grottfiskar och funnit att vanliga tetror som lever i floder sover cirka 13 timmar per dygn, medan blinda grottfiskar sover ungefär två till fyra timmar per dygn. Ingen vet ännu vad skillnaden beror på, men forskare spekulerar om att det kan ha något att göra med att den enklare miljön i grottor kräver mindre av hjärnan.

Nordlig sjöelefant är en annan sälart som sömnforskare nyligen har studerat. Sjöelefanter kan ge sig ut i havet på sju månader långa expeditioner på jakt efter föda.

Nära ytan finns farliga rovdjur som späck­huggare och vithajar. Därför undviker sjöelefanter att hålla till vid ytan mer än ett par minuter mellan sina dyk, som varar mellan tio minuter och en halvtimme. 

Ett annat problem för sjöelefanterna är att deras stora kroppar behöver mycket energi. Därför måste de ständigt vara på jakt efter byten. Men om de hela tiden måste akta sig för rovdjur nära ytan samtidigt som de kontinuerligt måste äta – var och när har de tid att sova?

Det har visat sig att sjöelefanter, i likhet med vanliga elefanter på land, klarar sig med lite sömn. Under sju månader till havs sover sjöelefanter endast cirka två timmar per dygn. Sömnen är uppdelad i korta tupplurar under vattnet, mindre än 20 minuter långa.

Till skillnad från pälssälar sover inte sjöelefanter med en hjärnhalva i taget. Detta betyder att de varken kan simma eller hålla utkik efter rovdjur samtidigt som de sover. Så de tar sina tupplurar på botten av kontinentalsockeln när de är nära kusten. När de är över djupare hav tar de korta tupp­lurar medan de sjunker i en nedåtgående spiral mot havsbotten. När de återvänder till land igen sover de hela 14 timmar per dygn.