Vindkraftverk till havs blir konstgjorda rev för fiskar

Efter mer än tusen dyk på korallrev slutar jag aldrig att fascineras av allt liv som möter en när man långsamt svävar bland färggranna fiskar och över revets vackra formationer. Koraller är små djur som lever i kolonier. Tillsammans bygger de komplexa strukturer där fiskar finner mat och skydd. Det är just samspelet mellan korallerna, fiskarna och allt annat liv på havsbotten som ger korallreven deras unika prakt och skönhet.

Många av revens tusentals fiskarter har unika färgkombinationer och mönster som gör att artfränder finner varandra, eller fungerar som kamouflage. Fjärilsfiskar har fått sitt namn för att de är så färggranna. När de hovrar bland korallerna liknar de fjärilar kring sommarhagens ängsblomster. Många fjärilsfiskar äter koraller, och är unikt anpassade för just den uppgiften med sin speciella mun som enkelt plockar ett litet koralldjur.

I de tropiska reven finns också papegojfiskar som äter koraller eller alger på korallernas struktur. De har ett mer brutalt sätt då de med sin kraftiga mun biter eller skrapar på korallen. Det gör att de också får i sig delar av själva korallskelettet. När dessa fragment av kalciumkarbonat passerar genom tarmarna kommer det ut som sand – något att tänka på nästa gång du går barfota på en tropisk strand!

En viktig förklaring till korallrevens mångfald är deras tredimensionella struktur. Korallerna skapar en variation av håligheter och gömslen där många arter kan leva sida vid sida. Fiskarnas matvanor påverkar i sin tur vad som växer på botten, till exempel genom att öppna nya ytor där koraller kan växa.

Den här typen av samspel mellan strukturer på botten och fisk pågår även i vårt land. Vi har inte lika många arter i Sverige, men den som har ett cyklop och dyker ner i vattnet kan också få se olika fiskar bland klippor, tångruskor och sjögräsängar, eller i vassen i den lugna viken.

Eftersom botten kan vara så viktig för fisk blir en intressant fråga vad som händer om botten och dessa strukturer förstörs. I en studie i Tanzania undersökte vi hur klimatförändringar påverkar korallrev. Koraller är djur som lever i symbios med mikroskopiska alger, och när det blir för varmt stöter koralldjuret bort algerna. Då blir korallerna vita – det är därför det kallas korallblekning. Fortsätter värmen dör till slut korallkolonin och kvar står ett korallskelett.

I våra studier såg vi hur viktigt det var att det fanns en struktur kvar. Då kunde fortfarande några fiskarter hitta en hemvist, till exempel frökenfiskar som levde på algerna som började växa på de döda korallerna. När strukturerna med tiden bröts ner försvann även frökenfiskarna och det som tidigare var ett korallrev såg mer ut som högar av sten.

När strukturer på botten försvinner påverkar det alltså fiskar negativt. Vad händer om man i stället gör det motsatta, det vill säga tillför nya strukturer i havet?

Undervattensstrukturer som människan skapat, och som kan locka till sig fisk, kallas artificiella rev. Det är något som fiskare länge känt till. För flera hundra år sedan märkte fiskare i Japan att det fanns extra mycket fisk vid vrak – och att fisken försvann i takt med att vraken bröts ner. För att gynna fisket började man bygga artificiella rev.

I dag har det där med nya strukturer i havet blivit extra intressant eftersom det byggts tusentals vindkraftverk till havs. Vissa av dem finns långt från kusten. Från att ha varit öppet hav står där plötsligt ett undervattenstorn. Det första havsbaserade vindkraftverket byggdes i Danmark 1991.

Sedan dess har utvecklingen gått snabbt, i synnerhet i Nordsjön där det i dag finns mer än 2 600 vindkraftverk i 40 vindparker. Intresset för vindkraft i havet är nu stort i många länder, och Kina är det land där utvecklingen går snabbast. Det stora intresset för havsbaserad vindkraft handlar om att täcka ett växande energibehov utan att använda fossila bränslen. En normalstor havsbaserad vindpark som byggs i dag kan bestå av 100 vindkraftverk som  genererar tillräckligt mycket el för att täcka behovet för uppåt en miljon hem.

På liknande sätt som ett korallrev i Maldiverna, eller en klippig botten i Bohuslän, kan vindkraftverk locka till sig fisk. Fundamentet blir en livsmiljö där fisken får skydd och hittar mat. Vindkraftverket fungerar då som ett artificiellt rev. Ett konkret exempel är den svenska vindparken Lillgrund i Öresund. Där finns det mer fisk av fler arter kring kraftverkens fundament än i omgivande vatten. En art av särskilt intresse är torsken som sågs i större antal. Även i Atlanten har man sett att torsk gärna uppehåller sig nära vindkraftverk.

Hur fiskarna hamnar vid vindkraftverk långt från kusten är en intressant fråga. De kan förstås helt enkelt simma dit. Men många fiskar sprids med strömmarna genom att ägg och nykläckta larver följer vattnets rörelse tills de hittar en lämplig livsmiljö. På så vis kan mycket unga fiskar dyka upp vid ett vindkraftverk långt ute till havs. Ett exempel på det är stensnultran som finns på västkusten. Bara namnet skvallrar om var den trivs. Den skulle ogärna ge sig ut i öppet hav. Stensnultran är en av våra vanligaste fiskar längs kusten i Västerhavet och är helt beroende av en botten för skydd, mat och reproduktion.

Vad som händer i närheten av nya vindkraftverk till havs beror på strukturen på vindkraftverkets fundament och var de byggs. Naturen ser olika ut på olika håll i världen – det gäller på land och det gäller i havet. Mycket beror på vilka fiskar som finns i området från början. Det betyder att reveffekten kan variera beroende på var en vindpark byggs, och det finns områden där det inte blir någon reveffekt alls.

I vissa fall kan vindparker skydda livet i havet. När en vindpark byggs i ett område där fisket är intensivt kan reglerna innebära att fisket stoppas eller begränsas. I många av dagens vindparker är det till exempel förbjudet att tråla, inte minst av säkerhetsskäl. Det innebär att stressade fiskbestånd kan återhämta sig och växa till. Men om det minskade fisket i ett område innebär att det i stället ökar någon annanstans är det inte självklart att det blir en ökning av fisk totalt sett.

Det pågår i dag en spännande utveckling mot att vindparker till havs ingår i en större planering för ett havsområde. Kanske kan en vindpark öppna för andra verksamheter, till exempel vattenbruk. En ny vindpark nära ett marint reservat skulle också kunna utformas så att den ger ett större skydd åt flera arter. Det är viktigt att sätta vindparker i ett större sammanhang så att även andra verksamheter ingår i planeringen.

Förutom själva reveffekten kan vindkraft till havs påverka fisken även på andra sätt. Arbetet med att bygga ett vindkraftverk genererar ljud som kan störa och till och med skada fiskar i när­heten. Men det finns metoder för att minska undervattensbullret, till exempel genom att omgärda byggplatsen med bubblor för att minska spridningen av ljud.

Ibland måste botten bearbetas innan vindkraftverket installeras. Det kan frigöra sediment som temporärt kan påverka fisk i närheten. Även ett färdigbyggt vindkraftverk kan sprida ljud i vattnet under normal drift. En ytterligare faktor är att det bildas magnetiska fält nära vindparkens sjökablar.

Ett annat viktigt faktum är att ingen vindpark kommer att finnas för evigt. Vad som händer med skrotade kraftverk kan påverka det marina livet lokalt. En intressant fråga blir vad man ska göra om fundamentet har fungerat som ett artificiellt rev. Om det tas bort försvinner ju reveffekten.

Ett exempel där man låtit artificiella strukturer stå kvar är uttjänta olje- och gasplattformar i Mexikanska golfen. Tidigt när dessa plattformar började användas visade det sig att en hel del fisk samlades i och runt stålkonstruktionen. Vissa plattformar blev extremt produktiva miljöer med tusentals fiskar. Samtidigt har det funnits diskussioner om de borde tas bort eftersom de inte är en del av den naturliga miljön.

I USA valde man att göra en stor nationell satsning på att bevara flera plattformar till havs i vad som kallas rigs-to-reefs. Liknande resonemang har förts när det gäller havsbaserad vindkraft. Om utvecklingen av det marina livet i en vindpark har lett till att det blir mer fisk, och revfunktionen ska bevaras, kan delar av fundamenten lämnas kvar.

Förutom vindkraftverk och oljeplattformar till havs finns många andra strukturer som kan förändra det marina livet, till exempel brofästen, hamnar, vågbrytare, pipelines, bryggor och hus. En intressant fråga för forskningen är om det går att anpassa strukturer genom så kallad ekologisk design för att styra utvecklingen av fiskfaunan i en önskvärd riktning. Det kan handla om hur man bygger från början, men också om att ändra befintliga strukturer.

I Oceanhamnen i Helsingborg har man studerat vilka effekter sådana habitatförbättrande åtgärder kan ha, till exempel genom att tillföra strukturplattor på raka kajkanter så att djur och växter lättare kan trivas. Det finns också exempel på hur artificiella rev har använts för att ersätta livsmiljöer som försvunnit från ett område. Hummerreven, även kallade Vingareven, utanför Göteborg är ett exempel. I samband med breddning och fördjupning av farleden till Göteborgs hamn försvann hårdbottenmiljöer som var viktiga för fisk och många andra organismer. För att kompensera för de förlorade hårdbottnarna byggdes sju artificiella rev. Redan efter två månader hade både mängden fisk och antalet arter vid de artificiella reven nått liknande nivåer som vid naturliga hårdbottenmiljöer i närheten.