Facit framtiden: När barnens tv-tittande hotade framtiden

I den 144-sidiga skriften Blunda inte för barnens tittande. Om barn, tv och radio i framtiden (Sveriges radios förlag 1977) diskuterade forskarna Cecilia von Feilitzen, Leni Filipson och Ingela Schyller hur tv påverkade barn. De var bekymrade. Med fler kanaler och ökade sändningstider ökade tiden framför tv:n, varför barnen i framtiden hotades av passivitet och isolering, eftersom tv-tittande var på väg att ersätta ”mer önskvärda aktiviteter”.

Även så kallad text-tv och kabel-tv kunde finnas i framtiden, vilket var oroväckande eftersom dessa tekniker medvetet användes ”för att ersätta mänsklig direktkontakt”.

Tv-tittandet skulle också öka kunskapsklyftorna och skapa aggressivitet eller likgiltighet. De långsiktiga effekterna var dessutom okända. 

Underhållningsvåldet gjorde dessutom tittarna mer likgiltiga inför våld och benägna att lösa konfliker med våld, det var forskarna ense om. Men våldet tog sig olika former: i amerikanska tv-serier handlade det om individer och privategendom. Men i sovjetiska dramaprogram utövades våldet kollektivt och för att ”stödja eller motarbeta ett samhälle”.

Men tv-våldet bidrog till aggressioner, likgiltighet, rädsla och en orealistisk bild av verkligheten, varför ökande tv-tittande i framtiden skulle medföra många negativa konsekvenser.

Tv-tittandet var dessutom starkt beroendeframkallande. Familjerna kunde till och med glida isär på grund av tv-tittandet, eftersom det ledde till att man tappade kontakten med barnen och varandra.