En bra blöja gjord av renens hals-hår

Exakt vilka material och metoder som folkgrupper runt Arktis har använt sig av för att hålla små barn rena och torra varierar, beroende på vilka naturliga förutsättningar som fanns i deras respektive område. Därför är svårt att ge ett generellt svar.

Om vi håller oss till hur samer i norra Skandinavien klarade av kiss- och bajsproblematiken blir det lite lättare. Traditionellt har renar, björkar och lavar varit centrala för samers överlevnad. Det gäller även för hur de höll sina småbarn rena när det var riktigt kallt.

Viktigast för en fungerande omvårdnad av spädbarn var en snidad båtliknande trävagga som var klädd med renskinn på insidan. På vaggans botten fanns torr, söndersmulad och förmultnad björkved eller torkad mossa. Därefter kom ett lager mjukt hår som helst skulle vara plockat från renens hals. Barnen lades på hårbädden och sedan täcktes de med ytterligare ett lager renhår innan de slutligen sveptes in i ett mjukt skinn som kom från nyfödda renkalvar.

När barnet kissade absorberades vätskan snabbt av det torra materialet på vaggans botten samtidigt som renhåret hindrade barnet från att ligga direkt på det blöta. Om barnet hade bajsat torkades det rent med hjälp av det renhår som fanns i bädden. Därefter pudrades rumpan med ett pulver gjort av finfördelad björkbark och till sist smordes den lille in med en barnolja gjord av kokta renklövar. Sen var det bara att bädda rent i vaggan med en ny omgång smulad ved, torkad mossa och renhår.

Att det var just klövfettet som användes för att smörja in känsliga barnstjärtar beror på att det, till skillnad från fett från andra delar av renen, inte stelnar i kyla.

Till större barn användes blöjor som byggde på samma principer, men barnen blev vanligtvis ”torra” betydligt tidigare än dagens barn. Det var nödvändigt att de tidigt lärde sig att inte kissa eller bajsa i byxorna, både av hygieniska skäl och för att barnens rörelseförmåga blev sämre med dåtidens blöjor.

Dagens västerländska barn använder blöjor allt längre upp i åldrarna. En förklaring är att de superabsorberande lättviktsblöjorna är så bekväma att barn inte har någon egentlig drivkraft att bli torra. I dag använder många svenska barn blöja upp till tre års ålder, vilket kan jämföras med Vietnam där barnen vanligtvis klarar sig utan blöjor från nio månaders ålder. Nackdelen med att våra barn blir torra sent är att det ökar risken för urinvägsinfektioner och att de oftare blir förstoppade.

/Per Westergård, med hjälp av Birgitta Edeborg, bibliotekarie på Ájtte, Svenskt Fjäll- och Samemuseum i Jokkmokk.