Hur kunde tyskarna bli så starka?

Det är riktigt att tysk ekonomi i början av 1920-talet var körd i botten. Förödelsen efter första världskriget, krigsskadestånden och den stora oredan i samband med hyperinflationen var inslag i denna utveckling. Tidigare historieskrivning har också betonat de bördor som lades på Tyskland under hela 1920-talet genom de fortsatta kraven på betalningar av krigsskadestånd till Frankrike och Storbritannien.

Senare ekonomisk–historisk forskning har emellertid gett en betydligt positivare bild av utvecklingen från 1924 för Tysklands del. Då skapades en ny politisk och ekonomisk stabilitet i Tyskland, bland annat med amerikanskt stöd genom den så kallade Dawesplanen. Samtidigt fanns en stor och delvis outnyttjad potential för ekonomisk tillväxt i Tyskland med rika industriella traditioner, kunniga arbetare och företagare. Detta lockade amerikanskt kapital att investera i tysk industri under andra hälften av 1920-talet. USA hade efter första världskriget blivit det nya stora överskottslandet på kapital. Samtidigt stod USA också för mycket ny, industriell teknik, inte minst på flera områden där tysk industri varit framträdande före världskriget. Strömmen av amerikanskt kapital i kombination med nya tekniska möjligheter, i synnerhet i anslutning till elmotorns och förbränningsmotorns genombrott, blåste nytt liv i den tyska industrin. Moderniseringen blev påtaglig på många områden och Berlin framträdde som en av Europas ledande städer, både ekonomiskt och kulturellt i slutet av 1920-talet.

Man kan säga att utvecklingen i Tyskland under 1920-talet liknade den som senare kom att prägla det så kallade tyska undret efter andra världskriget; det rörde sig om samma möjlighet att utnyttja kunskapen och traditionerna för att snabbt komma tillbaka när väl den politiska stabiliteten återställts.

Men utvecklingen tog en annan vändning efter krisen i början av 1930-talet. Kapitalflödet från USA till Europa upphörde, vilket innebar en särskild påfrestning på den tyska ekonomin. Den djupa nedgången kom att föra Hitler till makten. Därigenom styrdes mycket av den nya industriella kapaciteten i Tyskland över till krigsmaktens behov, vilket kombinerades med ”enklare” investeringar, som exempelvis att bygga motorvägar.

Det paradoxala är att amerikanskt kapital spelade en stor roll för att utrusta en blivande fiende på slagfältet, vilket inte var sista gången i historien.  

 /Lennart Schön, professor i ekonomisk historia vid Lunds universitet