”Normer kan förändras mycket snabbt”
Sten-Åke Stenberg, professor vid Institutet för social forskning vid Stockholms universitet, har skrivit boken Född 1953.
1 | Boken handlar om Metropolitprojektet. Vad är det?
– Det är ett av Sveriges första och största sociologiska forskningsprojekt där man skulle följa en generation över en lång tid. Det handlar om drygt 15 000 barn födda år 1953, och som bodde i Stockholm år 1963. I dag kallar vi det Stockholm Birth Cohort. Tanken var att följa dem genom livet och försöka svara på frågan ”Varför klarar sig vissa bättre än andra?”.
2 | Hur började projektet?
– Den norske historikern Kaare Svalastoga drog i gång detta inom hela Norden efter kriget, och främst Riksbanken finansierade i Sverige. Till en början publicerade man inte så mycket, eftersom man hade fullt upp med att samla in data.
3 | Vilka data samlade man in?
– Man gjorde en enkätundersökning i skolan, och en familjeundersökning av främst mammorna. Man frågade om fritidsintressen, kamrater och framtidsplaner – och man lät dem genomgå kognitiva tester. Man samlade även in uppgifter om föräldrarnas utbildning och yrken och liknande.
4 | Stötte projektet på kritik?
– Javisst. Efterhand, på 1980-talet när uppgifterna datoriserades, blev detta projekt en symbol för ett framväxande övervakningssamhälle. År 1986 exploderade debatten då tidningarna började skriva om detta ”hemliga” projekt. Det var ju strax efter 1984 – titeln på Orwells kända roman om övervakning – och datorerna var nya och relativt okända. Då sågs detta projekt som något hemligt och hotfullt.
5 | Finns det något rimligt i kritiken?
– Ja, de som kartlades fick till exempel aldrig frågan om samtycke. Men alla myndigheter, skolor och organisationer tyckte projektet var toppen. Det var ingen som ens tänkte tanken att fråga föräldrarna – eller barnen. Det var en helt annorlunda tid.
6 | Vad har projektet använts till?
– Framför allt till kriminologisk forskning. Vi har sett hur starkt barndomen präglar vuxenlivet. Barnen fick frågor om sin framtid när de var tolv år – och de var rätt bra på att pricka in sina förutsättningar. Man kunde lätt hitta utagerande barn, och sedan se att dessa ofta fick problem som vuxna. Men även mycket tysta och inåtvända barn stötte på problem, vilket är en lärdom i dag. Och familjebakgrunden visar sig spela en oerhört stor roll – skolan kan sällan lösa problemen för barn från trasiga familjer.
7 | Vad sägs mer om skolan?
– Det visar sig att barn från lägre socialgrupper dras uppåt i samhället om de går i skolan tillsammans med barn från högre samhällsklasser. Men barn från högre socialgrupper dras inte ner av att gå i skolan med lägre socialgrupper, ett rätt positivt och oväntat resultat. Men överlag har det gått bra för de flesta av oss.
8 | Ja, du är ju själv född 1953 och har ingått i projektet. Du har varit både forskare och forskningsobjekt – hur känns det?
– Ja, det känns bra (skratt)! Det har hjälpt mig i min forskning, tror jag. Men jag blev till exempel utskickad ur klassrummet – sådant mätte man – och det var en tydlig indikator på framtida problem. Men jag verkar ha klarat mig. Jag har inte känt mig kränkt av att bli observerad.
9 | Vad är lärdomen av projektet?
– Att normer kan förändras mycket snabbt. Till exempel kring rökning, som förstås var en del av undersökningen. Man blir ödmjuk i sin syn på samtiden och omvärlden när man tänker på att dagens stridsfrågor kanske kommer att framstå som konstiga eller självklara om bara tio år. Och detta är ju ett historiskt dokument som man förhoppningsvis kan använda sig av även i framtiden.
10 | Skulle det behövas ett liknande projekt om dem som föds i dag?
– Det skulle inte gå i dag. Man kan inte ha en så bred och ospecifik forskningsfråga. Och det är synd, tycker jag. Och i dag är forskningen så kortsiktig. Man måste publicera sig snabbt, annars får man inga anslag. Och det är bedrövligt, eftersom forskning egentligen är en långsiktig verksamhet.
Född 1953 – Folkhemsbarn i forskarfokus
Sten-Åke Stenberg
Boréa bokförlag