Hårresande musik
Ibland får vi ”gåshud” när vi ser någonting väldigt imponerande eller hör ett musikstycke som faller oss i smaken. Finns det någon psykologisk eller fysiologisk förklaring till detta?
/Niklas
Bild: Istock
Svar: Så kallad piloerektion (pilo betyder hår på latin) är intressant, för det är ett uppenbart exempel på att kroppen reagerar på musik. Det är dessutom en helt ofrivillig reaktion. Men alla får inte den här reaktionen. De som är äventyrsbenägna har svårare att få piloerektion. I djurvärlden förekommer piloerektion hos till exempel katter som burrar upp sig vid hot för att se större ut. En annan aspekt är att smekningar och sex också har en effekt på huden – ett slags frysning som främst märks i bröstvårtorna.
Frågan är om dessa olika reaktioner är besläktade med varandra. Vid en första anblick verkar det inte så, man är ju inte alls hotad av musiken. Tvärtom är det ofta en oändligt vacker och längtansfylld musik. Det brukar också krävas en förändring, som ett tonartsbyte eller en volymstegring, för att vi ska få gåshud.
Vi har sett i vårt laboratorium att hjärtat slår hastigare, att man får en svettningsreaktion, att fingertopparna blir kallare och att andningen blir långsammare och djupare vid musikalisk piloerektion. Bortsett från andningen ser detta ut som en ren upphetsningseffekt. Det är kanske där vår musikaliska reaktion liknar kattens rädsla. Det ser ut som arousal – en reaktion på hjärnstamsnivå, vilket innebär att den inte har med medvetandet att göra.
Det är intressant att du noterat att reaktionen också kan inträffa när vi blir väldigt imponerade. Det kan ju vara så att likheten mellan musikreaktionen, kattreaktionen och sexreaktionen är att vi blir överväldigade. Där kommer kanske detta med andningen in. Det är ju så att när vi blir överväldigade drar vi efter andan.
Vad kan det då vara som är så överväldigande i dessa ljudvågor som träffar örat? Tveklöst är det så att man i sorgsen musik (som oftast utlöser reaktionen) hör någon uttrycka sorg och längtan. Kan det vara så att vi överväldigas av empati eller rent av kärlek när vi hör den andre ropa ut sin längtan – att det är detta som engagerar oss och får oss att bli tårögda och dra djupt efter andan?
/Björn Vickhoff, forskare i neurofysiologi, Sahlgrenska akademin
